"Oh they have a cave troll"

Den stora fragan lyder - Vad gjorde Elisabeth och Josefin i varsin vatdrakt? Tyckte de sa mycket om den forra upplevelsen att de aterigen plumsade i det iskalla vattnet och kande hur hjarnan sakta fros till is? Tydligen.

Pa vag till grottorna i Waitomo fragade vi varandravad det var vi egentligen skulle gora. Det enda vi visste var att vi skulle gora en Black Water Rafting tur. Annars var vi bada helt ovetande. En gnagande oro i magen dok upp nar vi som ovning fick slanga oss fran en brygga med en gummiring om roven - baklanges.

Vi kom in i grottorna, vattnet var stromt och vi stod midjedjupt. Vi borjade var fard och just nar vi hade borjat tycka att det har var ju inte sa farligt sa stannade vi vid ett stup. "Hoppa" sa guiden. Och IQ-los som man ar ifragasatte man inte detta. Skrikandes slangde vi oss ut i det tomma intet och skoljdes bort med forsen. Forutom vara pannlampor var det kolsvart och med jamna mellanrum horde vi en duns atfoljt av ett "Ouch", da visste vi att detta var fel vag. I lugnare stunder flot vi bara omkring i vara donuts och slackte man lamporna lystes taken upp av tusentals lysmaskar. Guiden upplyste oss om att det var deras avforning vi fick se.

Efter tre timmar med blasvarta fotter och blodiga knogar kralade vi ur grottan - vi hade klarat det! Detta var alltsa tre timmar av var 48 timmar langa vistelse i Waitomo. Byn ar sa liten att man missar den om man blinkar och det finns inte ens en jourbutik. Hur skulle vi fa brod, var huvudkost? En tjej pa vart hostel hjalpte oss denna gangen. Istallet roade vi oss med att titta pa tva kvinnor som rakade en angora kanin. Det ar ganska intressant faktiskt. Man tar en kanin, spanner fast den pa en strackbank och tar darefter rakapparaten och...snark...

For att ga tillbaka lite i tiden. Sista kvallen i stink-Rotorua spenderades pa akta infoding vis. Vi blev korda till maori familjen Mitai dar vi fick ta del av maoritraditionen. Vi fick se hur krigarna paddlade i den specialbyggda "waka" (kanot), delta i en valkomst-ceremoni samt se pa sang och dans. Hovdingen berattade om olika jaktinstrument och larde oss de korrekta maori-termerna. Efterat bjods det pa en stor middagsbuffet, vilken hade tillagats i en stor grop under marken. Som vanligt vrakte vi i oss, det var andra gangen pa en manad som vi blev matta och darmed en lyckad kvall :) Visst var det turistigt men vad forvantar man sig nar hundra resenarer komer akande i jakt pa bilder av akta "vildar".