And End Has A Start

Det knappte just till i var tvattmaskin. Det ar signalen for att tvatten ar klar vilket i sin tur innebar att jag borde ga och ta hand om elandet. Asch. Can't be fucked.


Det ar jag och Saff som ar herrar i huset idag. Eller damer. Vi ar ju trots allt bada brudar. Saff ar en labrador/bordercollie-korsning och tillhor egentlig min housemate Julie. Hon i sin tur har just akt till Sydney vilket innebar att jag och Saff far roa oss bast vi kan. Jag tycker vi har lyckats bra. Saffs tar i detta ogonblicket en skon tupplur i soffan medan jag lyssnar pa Little Red, kakar Tim-Tams och sitter klistrad framfor datorn. Vi ar bada lyckliga i var fordummande tillvaro.


De senaste fem dagarna har varit hektiska. Efter att ha skiljts fran Josse pa flygplatsen trostat jag en hamburgare som trots sitt maffiga pris var ungefar lika stor som ett frimarke. Lika mattande ocksa. Det var inte bara mentalt utan faktiskt direkt fysiskt jobbigt att skiljas fran en manniska som jag har traffat varje dag i nastan nio manader. Aven nu, nar den forsta chocken har slappt, hander det att jag vander mig om for att saga nat och upptacker till min forvaning att det inte finns nagon dar att prata med.


Nar jag hade landat begav jag mig till Exford Hotel dar vi slaggade forra manaden, och nar jag fick syn pa Felix, allas var favorittysk, kastade jag mig nastan over honom av lycka. Ett vanligt ansikte! Jag hade dock inte tid att prata namnvart med honom for redan samma kvall skulle jag kolla pa ett stalle att bo pa. Jag kom dit, tittade mig omkring, halsade pa tjejen som bodde dar och slog till. Det behovdes ingen betanketid. Stallet ar perfekt.


Jag bor i Collingwood, grannomradet till Fitzroy dar Melbournes mesta nattliv haller till. Det tar mig en kvart att aka in till city, men det lar ju inte behovas nar jag har Rochester en kvarts promenad bort. Huset har tva sovrum - mitt och Julies -, vardagsrum och kok och ar utrustad med allt jag mojligen skulle kunna behova. Ett kap med andra ord.


Jag jobbade mandag till onsdag med ett call centre projekt pa Computershare. Det var dar vi jobbade for ett halvar sen och det kandes valdigt alien att vara tillbaka igen. Aven om det var ett helt annat typ av samtal jag skulle gora sa kande jag anda igen rutinerna och det var inte alls sa farligt som sist. Tyvarr varade jobbet bara tre dagar och idag har jag agnat mig at jobbsokande. En liten ljusglimt ar att jag ska pa intervju hos en agentur pa mandag. De ska testa min skrivhastighet pa datorn sa dar har vi nat som jag borde vara bra pa. Om inte det ger nat sa blir det till att slava pa cafe igen. Det ar fordelen med att bo i en san stor stad - det finns alltid jobb


Det var igar som jag antligen kande att allting klaffade. Jag var pa The Tote, en av Melbournes mest kanda tillhall, vilket ligger ett stenkast fran dar jag bor. Felix kanner ungefar femtielva band i stan och vid detta tillfallet spelade tva av dem. Dar stod alltsa jag, omringad av harliga Melbournebor och lyssnade pa skon musik. Kanslan av att hora till var sa stark att jag alldeles glomde bort att jag ar arbetslos och pank. I'll float on, good news is on the way.

ps. Om ni vill overosa mig med brev och presenter (skippa brev forresten, skicka presenter!) sa kan jag hittas pa 165 Keele Street, Collingwood VIC 3066.