Keep the rock on the right side, cos if it's on your left you're going the wrong way...

Vi kom, vi sag, vi lamnade. Var tid i Australiens mittpunkt blev kort men innehallsrik. Efter en natt i husvagn hos var franske soffvard blev vi upphamtade i buss och lamnade civilisationen i tre dagar. Vi liksom alla andra var i the Red Centre av en enda anledning - att se Ayers Rock/Uluru.

Det maktigaste ogonblicket
Nar vi stod i The Valley of the vinds i Kata Tjuta NP, inramade mellan tva gigantiska klippor, kande vi att det har var en av de basta utsikterna vi nagonsin hade sett. Klattringen upp fick en att fundera pa aom ens pacemaker verkligen fungerar men beloningen dar uppe var vard allt.


Det mest bisarra ogonblicket
Vi fick valet att antingen bestiga Uluru eller ga runt den. Efter att ha hort aboriginernas resonemang kring det hela bestamde vi oss for det senare alternativet. Promenaden kring stenen var tva timmar lang och sog verkligen musten ur en. Att darfor satta sig i turbussen och lyssna till Muses "Hysteria" dar mitt ute i oknen blev en bisarr upplevelse.\

Det basta argumentet
Tva killar i gruppen fick under dag tva i uppdrag att gora i ordning morgondagens frukostmackor. Vi fick valet att valja mellan jordnottssmor och sylt - eller bada. Under en hetsig diskussion om vad som var godast sa var guide :"If you haven't had peanutbutter and jam, you haven't...lived". Klockrent.


Basta ljuset
Hojdpunkten pa resan var naturligtvis Uluru och att se klippan i solnedgangen var en fantastisk upplevelse. Pa bara en halvtimme skiftade den fran brun till rod till orange for att slutligen fargas svart. Fett.


Basta sangstunden
Pa slutet av dag tre hade alla 21 personerna i bussen sma bitar av weet-bix over sig. detta berodde pa quiz-tavlingen som alla medverkade i, dar en av ronderna gick ut pa att sjunga sitt lands nationalsang med en weet-bix i munnen. Elisabeths tolkning av "Du gamla du fria" ar forevigad hos alla oss.

Skonaste sovstunden
Att ga upp klockan fem pa morgonen tre dagar i rad var inte roligt. Man sag ut som otzis och madde mest bara skit. En liten trost blev vara swags - ett slags sovsackstalt med madrass i som fungerar som ett extra skydd mot kylan. Dar lag vi vid lagerelden och tittade upp i natthimmeln, ett ogonblick som gjorde det hela vart det.

Basta skriket
Den tredje dagen var vi redigt utmattade men trots det i full gang. Vi tittade pa soluppgangen over King's Canyon och gick sedan vandringen mellan ravinerna. Vid ett sarskilt djupt stup visade guiden hur man kallade pa hjalp. Hans vraltjut ekade over hela bergsklyftan och fick en att inse hur massivt den hela var.