Fem-i-topp vastkusten

Kamelridning i Broome
Att befinna sig pa en av varldens finaste strander och dessutom sitta pa en kamelrygg kan inte annat an bli lyckat. Tidigare under dagen hade det regnat, men val pa plats klarnade det upp och vi fick njuta av en fantastisk solnedgang.

Valentine's
Som backpacker ar det inte ofta man far variation is sin enformiga kost. Soppa eller pasta, nudlar eller bonor. Tro fan att vi blev lyckliga nar vi pa Alla Hjartans Dag hamnade framfor ett buffebord. Har hittade vi indiskt, thailandskt och kinesiskt - helt enkelt allt vi hade langtat efter under de senaste manaderna. Vi at och at och at. Nar vi var fardiga med detta bestallde vi in den godaste kladdkakan som nagonsin har vandrat pa var jord. Vi fick bokstavligen rulla hem men det var det vart!

Biltutorna i Karratha
Karratha var inte mycket att hurra over. Den bestod dessutom enbart av bonnlappar (bogans) som gillade frikostigt missbruk av sin biltuta. Var dagliga promenad till Wollies kunde ge mellan tva och fyra "honks" samt ett antal uppmuntrande tillrop. Ett axplock: "Hey sexy", "Looking gooood", "How are ya going?". Aldrig har vi kannt oss sa glamurosa nar vi ikladda luffarshorts och solkramsfargade linnen traskat till stormarknaden. Kan det ha varit den rinnande svetten kring vara ansikten som fick mannen att flockas?

Vart eget Hitta Nemo
Var snorkelupplevelse pa Ningaloo Reef var sa hapnadsvackande att vi utan tvekan hade haft med den i topp fem Australien snarare an bara vastkusten. Vi sag saker vi tidigare bara hade sett pa bilder och blev helt begeistrade i revet. Var var som tva femaringar med en ny leksak - vi ville aldrig sluta snorkla. Pa bara en halvtimme fick vi se havsskoldpaddor, stingrockor, blomkalskoraller, clownfiskar och saklart - hajar. Haftigt!!!

Soffvard pa trummor
Efter tre veckor i halor mindre an Saxtorp var det en upphetsande upplevelse att fa ga pa pub igen. Vara vardar i Geraldton tog oss till sitt lokala stammisstalle (egentligen det enda lokala stallet) och vi fick dricka den gudasanda drycken Carlsberg. Det var ocksa open-mic night och underhallningen var sadar lagom skon. Forvaningen blev stor nar var ena vard Karl plotsligt under ett toalettbesok aterfanns pa scenen. Han satt bakom bongotrummorna och oste jarnet sa att det riktigt sjong om det!

"Blessed are the cheese makers"

Vad gor vi i Perth egentligen? Fragan har stallts av manga men pa nagot satt lyckas vi anda fylla dagarna. Fran borjan var tanken att hitta jobb. Efter att ha kontaktat ett antal agenturer fick vi vara mardrommar bekraftade. Det finns inga tillfalliga jobb har i stan! Droppen blev nar vi gick in - eller forsokte ga in pa - Aussiejobs men inte kunde komma igenom dorren for den hop av manniskor som stod pa ko. Istallet borjade vi Operation Spara Pengar, nagot som har lyckats mycket bra. Vi ser nu fram emot ytterligare tva manader av fullkomlig vila :)

Eftersom det alltid ar toppenvader behover man inte planera in nagra inomhusaktiviteter. King's Park ar en favorit med manga fina ytor och en fabulos utsikt over staden. Dar har mangen lat eftermiddag spenderats lyssnandes till vart nya favoritband The Cat Empire.

Under fem dagar var vi pa IKEA inte mindre an tva ganger. Deras kottbullar var en hojdpunkt liksom Ivar-bokhyllan. Vart frossande i vaniljdrommar och Aladdinaskar har pagatt sedan dess... Vi forsoker ocksa sprida svenskhet omkring oss och bestamde darfor for att han en svennedag med Lincoln och hans huskompis. Josse slavade i koket och producerade en toppenmiddag med - vad annars - kottbullar. Till efterratt blev det Frodinge kladdkaka vilket var himmelskt for tva landsflyktingar som vi bada. Filmvalet - Life of Brian - var ju inte vidare svenskt, men en bra film ar anda alltid en bra film. Trevor-Travis forsvann efter vad som kandes som sekunder (dagens ungdom!) medan vi tre vralade av skratt.

Det finns ocksa en hel del coola och mysiga omraden i Perth. I Subiaco hittar man gronsaksmarknader och snofsiga affarer medan Leederville ar som ett Brick Lane minus smutsen och graffitin. Stallet har en av Perths fa kvarvarande skivbutiker och har finns ocksa sma sjalvstandiga designers som saljer randiga trojor for $100. Leederville har ocksa massvis med cafeer, en skon marknad samt en matbutik utan ingang. Allt detta belaget pa en gata med det prima namnet Oxford Street.

Viocksa lite lyx pa tillvaron nar vi akte till Cottesloe. Man kan ju fraga sig varfor vi valjer att ta oss till en strand nar vi standigt deklarerar vart hat for detta sanddiga helvete. Inte var det for att ligfga bredvid en gravskopa i alla fall. Trots detta var det en avslappnande upplevelse och beloningen blev en massiv portion fish & chips i solnedgangen.

Kulturella som vi ar har vi aven forsokt se lite av Perths sevardigheter. Stadens enda positiva transport-sak ar bussarna CAT, som tar en runt centrum och later en se vad som ses bor. Vilket inte ar mycket. Vi gjorde ett djarvt forsok att ga pa konstgalleri - det sog. Pa det hela taget kan konstateras att Perths turistattraktioner ar fa och ratt daliga. Men det ar ju inte darfor man ar har.

Istallet jublar vi over musikscenen i denna lilla indiestad. I helgen gick vi och sag Sugar Army, ett band som trots sitt namn rockar arsle. Tre veckor hade passerat sen vi sag dom sist, och nu fick vi vara med nar de slappte sin nya singel "Acute". Sugar Army var precis lika bra som sist. Nar de steg ut pa scenen gick det ett vral genom publiken och den kvinliga halvan blev knasvag. For oss bada som stod tva meter fran den uber-hete sangaren var effekterna varre an sa. Med dreggel kring hakan stod vi paralyserade och njot nar han aterigen spande sina drog-roda ogon i oss. Svart ar snyggt. Svarta stupror? Svart skjorta? Obeskrivligt!

"Ni bada ar de vataste personerna som nagonsin satt sin fot i detta biblioteket"

Perth ar kant for sitt fina och soliga vader. Nagra moln pa himlen nar man promenerar in mot stan ar darmed inga problem for oss, inte heller nagra regndroppar. Vi ar ju vana vid svenskt vader. Men nar regndropparna forvandlas till oppningsscenen fran 'The Day After Tomorrow' blir vi valdigt forvanade. Sa vad gor man om man har internettid pa biblioteket? Jo, HARDEN THE FUCK UP!

Vi stotte pa alla former av regn. Bade ovanifran, fran sidan och underifran (det ni). Duggregn och hellregn och precis som Renee Zellweger i 'Bridget Jones Dagbok 2' forsokte vi forgaves undvika att bli nedstankta av lastbilarna. Betoning pa forgaves. Skorna var sa vata att det enda alternativet var barfotagang och vi fick lara oss vasentligheten av att bara morka klader. Vidare fick vi lara oss vasentligheten att inte bara morka underklader under sagda icke morka klader. Manga var det som visade sin uppskattning over detta, framst fran manligt hall. Bonfallande gick vi in pa biblan, gick ner pa vara bara knan och vadjade om att fa komma in. Bibliotekarien maste ha sett var desperata blick och gav oss vars en tidning att sitta pa sa att vi inte skulle blota ner stolarna.

Och darmed fick ni historien om hur gardagens inlagg, trots alla motgangar kunde publiceras.

Jag ser ljuset Jonathan...

Vi insag nyligen att vi ska aka hem till Sverige ocksa. Sagt och gjort. Vi stegade in pa Qantas kontor i Perth, bekantade oss med danske Herr Hansen och bokade in oss pa varsitt plan. Surprise! Det trodde ni inte va? Olika plan, olika hemresedatum. Vem av oss bada har gift sig med en kanguru och joinat det australiska cricketlaget? Vem stannar visat ut och vem tar sig hem innan? Fortsattning foljer i slutet av inlagget...

Under vart St Paddy's firande (en minnesvard kvall for vissa) slogs vi aterigen av den enorma skillnaden mellan tjejer och killar i detta lilla land. Curtis & Jordan, vara Melbournepolare, var med oss, liksom Lincoln, var Perthkompis. Tittar man pa konsfordelningen marker man alltsa att samtliga av vara vanner ar av det manliga konet. Ingen slump kan avslojas. Australiska brudar ar namligen nagot av de mest blasta som nagonsin har vandrat pa var jord. Den avslappade och skona Aussiestilen med surfarshorts, ray-bans och en forkarlek for oldrickande och bra musik stammer bara in pa mannen. En akta sheila dricker namligen endast Bacardi Breezer, forvantar sig alltid att bli bjuden och klar sig smaklost samt garna i hogklackat. Fnittrandes vandrar hon omkring med mobilen i hogsta hugg. Har borjar ordet 'chav' ringa i oronen pa manga som satt sin fot i London eller helt enkelt tittat pa engelsk ungdomstv.

Hur tva grupper i samma land kan vara sa olika overgar vart forstand. Ni som kanner oss val vet att trikaer och glitter inte riktigt skriker "vi" och att vi alltid foredragit en diskussion om musik framfor en om nagellacks tendens att flagna. Darmed forklaras vart manliga kompisgang samt den timmeslanga St Paddy's-diskussionen om varfor Stella ar battre an Heineken.

For att aterga till var cliffhanger.

En av oss ser fram emot en 36 timmar lang flygresa med borjan redan den 24 maj medan den andre avnjuter ytterligare 3 manader i det svinkalla vinter-Melbourne for att dyka upp den 24 augusti. Den forra gillar lasersvard och McDonalds faciliteter, den andre att googla samt fora langa argument med sagda bolags kassapersonal. Medan ni funderar pa detta atergar vi till vara mer framtidsnara planer.

5/4 aker vi till Alice Springs for en ny campingupplevelse, denna gangen i den australiska oknen. Vi ska kolla pa en av Australiens mest kanda landmarken - Uluru/Ayers Rock for den mindre bagavade - samt lite annat smatt och gott.

9/4 flyger vi till Melbourne for en intensiv treveckorsperiod fylld med pubbesok och musiklyssnande. Vi hoppas ocksa fa se lite av Melbourne International Comedy Festival som pegar under hela manaden.

29/4 flyger vi till Christchurch pa Nya Zeelands sydo. Dar spenderar vi drygt tva veckor innan vi aker over till nordon for ytterligare en vecka

24/5 lamnar vi bada Auckland. Det ar ocksa har vara vagar skiljs. Snyft snyft.

Medan Josse gor ett snabbt flygbyte i Sydney for att sedan ater betrada svensk mark den 25:e, blir Elisabethsplaner nagot annorlunda. Hon ska istallet stanna i Melbourne i tre manader for att jobba och bo. Guldstjarna till er som gissade ratt :)

Anledningen till denna skilsmassa mellan tva siamesiska kompisar ar jobbrelaterad. Josse har ett bra och roligt sommarjobb som vantar hemma i Landskrona medan Bettans kamikaze-jobb pa Posten inte riktigt lockade. Det gor daremot Melbourne som ar och forblir en av de basta staderna i varlden. Det blir alltsa lite extra tid i vad som kan kallas "Australien-bubblan" innan verkligenheten atergar till det normala. Puh.

En av de beromda overgangstallena dar man kan korsa hur som helst

Perths forsok att imponera - mini pariserhjul och det enerverande Bell's Tower i bakgrunden

En av de mysiga huvudgatorna i Perth, Murray St

Everyone's Irish on St Paddy's Day

Vi salde denna (gratis)hatten for 50 dollar till ett desperat fyllo hehe

Jordan och Kurre dricker Guinness under stort klagande - pansies!!!!

Vi funderade pa att salja Lincoln ocksa men da hade vi fatt betala istallet

'Cause I'm bored...

Nar vi skriver i bloggen brukar vi koncentrera oss pa det roliga och spannande som hander i vara liv. Inte bara for att roa er utan aven for att det far oss att verka ha en mycket intressantare tillvaro. Om sanningen ska fram ar en betydande del av tiden ganska gradaskig och enformig. Det ar mycket unospelande och navelskadning fran var sida. Vi lyssnar pa musik, laser och vid lyxiga tillfallen tittar pa tv. Med andra ord precis som hemma minus bekvamligheten. Detta ska inte tolkas som klagomal fran oss bada - nar det ar bra har i Australien, da ar det riktigt bra. Det ar just de tillfallena som gor allt.

Ta igar som ett exempel. Efter en seg morgon framfor 'Video Hits' hade vi tankt att aka till Kings Park for en minst lika lugn eftermiddag. Sa gar man ut genom dorren och inser att det ar som att kliva in i en ugn. Ryktet hade sagt att det skulle bli 38 grader, men innifran det svala huset och med en molning himmel att titta pa trodde vi helt enkelt inte pa det. Flamtandes efter luft och en isvak vande vi pa klacken och gick in igen. Alltsa hamnade vi aterigen i en situation dar vi hade absolut ingenting att gora.

I brist pa battre saker att gora tankte vi beskriva Perth for er. Staden ar som ett mini-Melbourne (detta ar landets fjarde storsta stad) och bestar av tva huvudgator - Murray Street och Hay Street. Dar finns trendiga affarer och barer - speciellt pa Murray dar vart favorithak The Amplifier ligger. Just nu skyltar affarerna med full vintermundering - totalt onodigt med tanke pa Perths soliga klimat som aldrig gar under 10-15 grader dagtid. Manniskorna ar kanda for att vara valdigt avslappade och eftersom staden ar en av de mest isolerade i varlden ar lokalpatriotismen stor. Enligt kallor ska Perth ha nagra av de basta stranderna i Australien, nagot vi inte fatt uppleva eftersom vi skyr playan som pesten.

Perth har egentligen inga turistattraktioner inne i stan. Ett forsok att havda sig har man satt upp ett pyttelitet pariserhjul i London Eye-stil. Problemet ar att hjulet inte syns pga sin storlek utan overskuggas av omgivande byggnader. Som dum svensk kan man ju undra vad syftet med detta utsikthjul da ar.

En annan sevardighet ar Bell's Tower, en hightech glasbyggnad med ett gang fruktansvart irriterande klockor. Dessa spelar ALLTID och ar nog for att forstora ens dag om man rakat befinna sig i dess narhet.

Perth har aven varldens samsta transportsystem. Inte nog med att det kostar en mindre formogenhet, bussarna slutar ga fore midnatt. Om man da ar galen nog att vilja aka hem efter en utekvall far man antingen salja sig pa gatan for att ha rad med taxi, eller helt enkelt promenera. Den timmeslanga promenaden ar mycket harlig nar man har alkohol i kroppen. Har man inte tuppat av av andra orsaker gor man det definitivt nar man kommer hem. Vi bada snittar 1,5 mil av gaende per dag - allt for att ha rad med mat pa bordet.

P.S. Ni glommer val inte att fira St Paddy's imorrn va? Gor oss och irlandarna stolta och drick guiness :)

Allt som behovs for att jag ska sova battre ar lite alkohol

Vi trivs svinigt bra i vart rum maste sagas. Det ar sa skont att inte behova dela med nagon annan (eftersom vi har spenderat varje dag tillsammans under de senaste sex manaderna raknar vi inte varandra som 'andra manniskor' haha) och vi kan bre ut oss sa mycket vi vill. Bast ar dock var tv - antligen har vi kontroll over fjarrkontrollen.

Nu kan vi folja 'Underbelly', en av de basta serierna som finns just nu. Den handlar om droghandeln i Melbourne och ar sa fylld med varningstexter innan programmet borjar att de lyckas tacka hela rutan. Varning for svordomar, varning for nakenhet, varning for vald, varning for droganvandning, varning for... ja listan fortsatter. Serien bygger pa verkliga handelser och eftersom rattegangarna fortfarande pagar ar den totalforbjuden i Victoria. (Melbourne ligger i VIC - doh!).

Hur bra Underbelly an ma vara slas den latt av 'The Morning Show'. Tank 'Morgonsoffan' dar hemma, ta bort ironin och ni har The Morning Show i ett notskal. Programledarna ar en kvinna och en man och de kunde inte ha hittat tva mer stereotypa konsroller. Kvinnan ar helt enkelt kvinnlig - sminkad, fint kladd, forsynt och alltid nara till skratt. Larry ar en mansgris i kvadrat - gapig, gruffig, sexistisk och med ett obefogat stort sjalvfortroende. Man maste bara alska honom. Showen i sig ar helt meningslos och handlar om ingenting - men vad gor det nar man avbryter sig var sjunde minut for ett reklamavbrott.

Skulle man inte fa in tillrackligt med pengar genom detta har vi dessutom Glenn och hans medarbetare, de TV-shopsliknande forsaljarna vars forinspelade inslags sands om, och om, och om, och om igen. Glenn saljer inte personligen nagra prylar, han bara intervjuar dammsugsforsaljarna under nastan hanford beundran. ('Va? Och rodvinsflackarna gar verkligen ur heltacknigsmattan? Otroligt!'). Ar det inte Glenn sa ar det nagon annan - sminkbruden ar en annan favorit. Visste ni att om man bara koper en viss vara sa kan deras produkt anvandas som bade rogue, ogonskugga, lappglans, foundation och bronzer? Vi kanner hur vi blir mer allmanbildade for var dag som gar.

Glenns irriterande munterhet och paklistrade leende ar anda bara en krusning pa vattenytan jamfort med ovrig reklam i detta landet. Har snackar vi manniskor i djurkostym, tandkramsvita leenden, egenkomponerade jinglar och gud vet vad. Reklamen for bilmarket Holden ser vi i genomsnitt 2,3 ganger per timme. Vi avslutar darfor detta inlagg med deras minnesvarda ord:

"Times are a bit tough. But Australians and Holden are tougher"

Girls... be naughty!

Hejsan allihopa everybody!

Ni har sakert suttit i spanning och vantat pa ett livstecken fran oss bada. Det har drojt, men vi har helt enkelt haft for kul for att bry oss om sadana ovasentligheter som bloggen.

Det tog oss exakt tre timmar att hitta ett permanent boende har i Perth. Vi klev av bussen 17.20, knatade ivag till vart hostel och gick darefter direkt till en husvisning kring attasnaret. 20.20 hade vi slagit till. Ett stort rum i Mount Lawley, nordost om innerstan, med varsin sang, tv, gigantisk garderob och klinkergolv (ingen javla heltackningsmatta!) for ynka $115 var i veckan. Vad mer kan man begara? Jo, att bussen stannar bokstavligen utanfor dorren och tar oss in till Hay Street pa 13 minuter.

Vi hade blivit rekommenderade en rockbar i stan, men vara forvantning var inte hoga. Efter ostkustens besvikelser hade vi slagit oss till ro med tanken pa att Melbourne ar den enda stan med vettigt uteliv. Tji fick vi! Amplifier ar en indiehimmel fylld av anglaliknande indiekillar, cool miljo och uterum samt en DJ som till och med Hakan Engstrom hade tyckt om. Vi horde inte mindre an tre Kings of Leon, en aptitretare for dagen som komma skulle:


Herrejavlar. Herrejavlar. Vi stod och dregglade vid inslappet och fick chansen att upptacka ett helt nytt band- Sugar Army. Sangaren motte vara blickar under vad som kandes som timmeslanga ogonblick och bandet i sig var fucking awesome som man sager har. Senare under festivalen stotte vi pa (i dubbel bemarkelse!) trummisen och fick en nordig bild. Kalla oss groupies :)

Vem vill inte mota denne gullgosses blick?

Handupprackning... Vem ar coolast?

Sparkadia var lika suverana som vanligt, Fratellis overraskade stort och Kings of Leon - ja, vad tror ni?! Det later som en omojlighet, men Caleb har faktiskt battre rost i verkligheten an pa skiva. Verkligen alla de 26.500 besokarna hade kommit for att se dem och ingen blev besviken. Packade som sillar stod vi i trans och bara njot. De spelade i en och en halv timme och vi fick hora bade gammalt och nytt till var stora gladje. Favoriterna? 'Four Kicks', 'On Call' och 'Charmer'.

Fratellis

Kings of Leon - tyvarr inga bra bilder men videos kommer nog sasmaningom :)

Framtiden ter sig ljuv. Idag ar det studentkvall pa nagon uni-bar som vara Aussiepolare brukar hanga pa. Frammat helgen vantas (kanske) langvaga besok och pa tisdag hander det som vi alla har vantat pa... Paddy's Day!!! Om vadert tillater kommer det vara liiite varmare detta aret an det forra. Vi hoppas pa snofritt, god ol och fina grona hattar.

Framme i Perth... Har kommer vastkustens bilder

Kamelridning pa kabelstranden

Enda sattet att overleva varmen....

Vastkustens motsvarighet till Statoil

Bettan & Holly, var resekompis

En lycklig Josse ater hamburgare

Tva kiwis och var vard i Karratha, Damon

Abo-klippristning i Karratha

Hjartknipande va? Coral Bay var B-E-A-UTIFUL :)

Coral Bay

Monkey Mia
Bettan a.k.a the pansy hade problem att ga i den brannheta sanden

Pelikanmatning i Kalbarri

En vanlig dag i Kalbarri (73 flugor - vi raknade!)

I wish you could swim... like the dolphins

Sedan vi hordes sist har vi forflyttat oss soderut och ar nu sa nara Perth att vi kan kanna lukten av storstad. Efter Coral Bay akte vi till en av vastkustens storsta turistattraktioner - Monkey Mia. Dar finns inga apor och ingen Mia men dock finns dar massvis med delfiner. De giriga krabaterna simmar in till stranden varje morgon for lite snabbmat och vi turrar star hanforda och tittar pa. Nagra lyckliga far hjalpa till med matningen - gissa vem som fick gora det?! Jo vi! Kalla oss professionella delfinskotare.

Forutom matningen finns absolut ingenting att gora i Monkey Mia. Och nar vi sager ingenting, sa menar vi INGENTING. I ren desperation gick vi tre pa promenad i hettan. Den samsta vandringen nagonsin! Sadistflugor forsokte valdta oss under farden och Bettan fick sa stora problem med det varma underlaget att hon avslutade vandringen jamfotahoppandes pa en hundduk sa att det inte skulle branna. Ja, det finns bildbevis.

Vi har nu fatt lamna var resekamrat Holly som vi har delat sorg och gladje med i snart tre veckors tid. Nu atergar vi till var patetiska tillvaro, dar alla samtal forr eller senare mynnar ut i foljande:

- Mat. Hur, nar och vad som ska atas. Planering av kommande maltid under atandet av den forra.

- Stadning. Va?! Ni anar inte hur omaterialistiska vi har blivit. Har ska huttas - nar vi kommer hem vill saga. Framforhallningen ar en dygd.

- Melbourne. Hur mycket vi saknar det och hur mycket vi ser fram emot att aka dit innan Nya Zeeland.

Da och da for vi ocksa intellektuella samtal rorande nagot vi har last om i Cosmopolitan - var favoritlektyr nar vi ar extremt uttrakade.