fredag, februari 20

Oknens drottningar behover lyckopiller

Tjoho. Bussen har aterigen stallts in och vi lamnar Karratha tidigast pa lordag. Gor vi det ar saken (nog) biff, annars far vi vanta tills torsdag da nasta buss till Coral Bay gar. Inte nog med att vi darmed tvingas spendera sammanlagt 9 dagar i varldens trakigaste hala, vi far dessutom extremt tajt tidsschema och liten tid pa varje stalle. Inte mycket att gora at tyvarr men lagom kul nar man upplever det. Vi fortsatter att ragga pa gruvarbetare, det enda som finns att gora i Karratha dar andelen man ar sisadar 96%. Visste ni forresten att namnet betyder 'bra plats' pa det lokala aboriginspraket?

Sa lange far ni halla till godo med var Tio-i-topp over Australiens ostkust.

Surfing i Newcastle
Vart mal med var resa var att sta pa en surfingbrada och den 6 januari 2009 hande det - med blandade resultat. Pappa Prast och Son Olovlig Heting fick se mer av vara kroppar an de flesta brukar be om och vi fick darmed lara oss det vasantliga med att bara vatdrakt. Blottning eller ej, kanslan av att rida pa en vag var oforglomlig!

Morgondopp i regnskogen
Eftersom var vard i Port Macqaurie jobbade hade vi huset han bodde i for oss sjalva - och vi utnyttjade det till fullo. Tidiga morgondopp i den svalkande poolen foljdes av frukost pa balkongen och langa dagar av lasande och musiklyssnande.

Bonnlappar i Bonny Hills
Port var ju inte bara mys, det var ocksa bondhala pa hog niva. En pubrunda slutade med att vi hamnade i en lada dar blajeans, stalhatteskotr och flanellskjortor var dresscode. Dansandes till Sweet Home Alabama utforde man uppvaktande i sann nordstil. Vi stod chockade och sag pa.

Soluppgang vid varldens ande
Efter annu en natt med frostskador och sand i oronen knatade vi upp i ottan (faktiskt tidigare) och beundrade hur solen nadde Australien for forsta gangen just den dagen. Delfinernas lekfulla hoppande kring fyren toppade verkligen upplevelsen.

Hippietur med Jim
Aldrig har man sett ett gladare backpackergang. Fnittrandes till Pink Floyd nadde vi Nimbin efter att ha fyllt pa depaerna pa puben redan klockan elva pa morgonen. Nimbin bestod av ungefar tio hus men ar annu huvudstaden for grasberoende i Australien. Vi tyckte speciellt om att traffa Jims kompis Paul och beundra hans fina docksamling.

Nar vi lamnade Surfers
Vi trakades ut av sand och party redan tidigt under var resa men det var i Surfers som vart ogillande utvecklades till hat. Sliskiga klubbar, sliskiga manniskor och alldeles for mycket chartereffekt gjorde att vi nastan grat av lycka nar vi fick lamna kusten och komma till civilsationen i Brisbane.

En packad Matt visar oss Brisbanes basta
Detta blev en handelserik kvall vilket inkluderade nekande av intrade, catfight over en stol samt nagra blakladda manniskor och en ringklocka. I dagar hade Matt forsokt hitta ett utestalle som skulle passa vara hogt stallda krav gallande morker, moblemang, placering av bar, musikval samt klientell. Vi testade Regatta - for ljus - Union Jacks - for lite folk och kass musik - och traffade antligen ratt. Pa George Street hittade vi en irlandsk-aktig med nittiotalsklassiker och alldeles for gamla besokare. Perfekt! 'Doctor Jones' var en given floorfiller.

Komedikvall pa Powerhouse
Var andra vard Emily tog med oss pa en av Brisbanes popularaste sondagsevangemang - och det var ingen gudstjanst. Istallet fick vi se tre framtradanden vilka inkluderade skamt om Hobarts flygplats och mans problem med att urinera samt en fin tolkning av en hiphoplat pa countryvis. Sa har mycket har vi inte skrattat sen vi sag Johan Glans!

BBQ i Noosa
Vart vandrarhem i Noosa var det finaste som vi har bott pa pa det australiska fastlandet. Det var litet, mysigt, rent och kandes som ett hem. Alla som bodde dar var liksom vi trotta pa partyliv och var gemensamma filosofi var att gora sa lite som mojligt. En av kvallarna ordnade vi en liten BBQ med en gotlanning och tva engelskor som blev mycket lyckad tack vare Josses adla insats vid grillen.

Lake Wabby
Sista dagen pa Fraser var malet att ta oss till Lake Wabby. Vad vi inte visste var att vandring dit, en mindre promenad pa 1,8 km, gick genom brannhet sand i oknen. Nar vi antligen hade kampat oss igenom alla sanddynerna och nadde den vackra sjon var det bokstavligen en himmelsk oas.

1 kommentar:

Anonym sa...

Dansade ni inte???????

Tack för lån av Oyster!