Coral Bay - en by med 120 invanare. Och inte mindre an 10 olika telefonkiosker. For den mindre mattebegavade innebar detta inte mer an 12 personer per kiosk. Och det, kara vanner, ar en del. En liten parantes kan vara att detta ar direkt kopplat till bristen pa mobiltackning. Vi lyckliga som far betala multum genom operatoren Telstra kan dock pa nader fa tackning pa de flesta platser. Statligt ska det tydligen vara!
Forutom telefonkioskerna finns har:
Ett hostel
Ett hotell
Tva cafeer
Tva matbutiker (mat sattes inom citationstecken)
En bensinpump
Den stora attraktionen blir darmed stranden. Och fy faan vad den ar fin. Tank soderhavso. Tank skimrande vit elfenbenssand. Tank kristallklart vatten i olika nyanser av blatt. Tank fiskar i alla regnsbagens farger. Tank korallrev och ni har Coral Bay.
Revet ligger sa nara land att man enkelt kan ta pa sig snorkel och plumsa i. Simma nagra meter och en helt ny varld oppnar upp sig. Trots detta ar det anda vart att aka ut med bat och se de basta delarna av Ningaloo Reef. Vi tre och en annan snubbe akte ut i en glasbottenbat och fick se jatteskoldpaddor i basta Hitta Nemo-stil. Vi fick saklart ocksa snorkla darute och fick da sett ett antal hajar som hade stannat till vid en av revets "stadstationer". Har oppnade hajarna bara gapet och fick tanderna rensade av nagra hungriga smafiskar. Dar lag man mitt ute i Indiska Oceanen, en snorkel intryckt i fejset och stirrade pa hajar som simmade omkring. Skulle man mot formodan trottna pa detta finns miljontals olika fiskar och koraller att titta pa. Besattningen fick i princip slapa oss tillbaka i vara simfotter innan vi gick med pa att lamna vattnet. Detta var i sarklass en av de haftigaste upplevelserna i vara sma liv.
onsdag, februari 25
fredag, februari 20
Celebrations
JAAAAAAAAA!!!! Efter att ha blivit uppringda och fatt hora att bussarna fram tills pa tisdag var installda, fick vi via djungeltelegrafen veta att vagarna till Coral Bay (och revet) ar oppna igen. Tjoho! inte nog med att vi kommer ivag imorrn, var agenda blir dessutom battre - och billigare - an vi hade tankt. Ikvall ska vi darfor ut pa puben har i krokarna och supa, supa, supa. Det kommer bli varre an somligas nattliga upplevelser med Head & Shoulders...
Oknens drottningar behover lyckopiller
Tjoho. Bussen har aterigen stallts in och vi lamnar Karratha tidigast pa lordag. Gor vi det ar saken (nog) biff, annars far vi vanta tills torsdag da nasta buss till Coral Bay gar. Inte nog med att vi darmed tvingas spendera sammanlagt 9 dagar i varldens trakigaste hala, vi far dessutom extremt tajt tidsschema och liten tid pa varje stalle. Inte mycket att gora at tyvarr men lagom kul nar man upplever det. Vi fortsatter att ragga pa gruvarbetare, det enda som finns att gora i Karratha dar andelen man ar sisadar 96%. Visste ni forresten att namnet betyder 'bra plats' pa det lokala aboriginspraket?
Sa lange far ni halla till godo med var Tio-i-topp over Australiens ostkust.
Surfing i Newcastle
Vart mal med var resa var att sta pa en surfingbrada och den 6 januari 2009 hande det - med blandade resultat. Pappa Prast och Son Olovlig Heting fick se mer av vara kroppar an de flesta brukar be om och vi fick darmed lara oss det vasantliga med att bara vatdrakt. Blottning eller ej, kanslan av att rida pa en vag var oforglomlig!
Morgondopp i regnskogen
Eftersom var vard i Port Macqaurie jobbade hade vi huset han bodde i for oss sjalva - och vi utnyttjade det till fullo. Tidiga morgondopp i den svalkande poolen foljdes av frukost pa balkongen och langa dagar av lasande och musiklyssnande.
Bonnlappar i Bonny Hills
Port var ju inte bara mys, det var ocksa bondhala pa hog niva. En pubrunda slutade med att vi hamnade i en lada dar blajeans, stalhatteskotr och flanellskjortor var dresscode. Dansandes till Sweet Home Alabama utforde man uppvaktande i sann nordstil. Vi stod chockade och sag pa.
Soluppgang vid varldens ande
Efter annu en natt med frostskador och sand i oronen knatade vi upp i ottan (faktiskt tidigare) och beundrade hur solen nadde Australien for forsta gangen just den dagen. Delfinernas lekfulla hoppande kring fyren toppade verkligen upplevelsen.
Hippietur med Jim
Aldrig har man sett ett gladare backpackergang. Fnittrandes till Pink Floyd nadde vi Nimbin efter att ha fyllt pa depaerna pa puben redan klockan elva pa morgonen. Nimbin bestod av ungefar tio hus men ar annu huvudstaden for grasberoende i Australien. Vi tyckte speciellt om att traffa Jims kompis Paul och beundra hans fina docksamling.
Nar vi lamnade Surfers
Vi trakades ut av sand och party redan tidigt under var resa men det var i Surfers som vart ogillande utvecklades till hat. Sliskiga klubbar, sliskiga manniskor och alldeles for mycket chartereffekt gjorde att vi nastan grat av lycka nar vi fick lamna kusten och komma till civilsationen i Brisbane.
En packad Matt visar oss Brisbanes basta
Detta blev en handelserik kvall vilket inkluderade nekande av intrade, catfight over en stol samt nagra blakladda manniskor och en ringklocka. I dagar hade Matt forsokt hitta ett utestalle som skulle passa vara hogt stallda krav gallande morker, moblemang, placering av bar, musikval samt klientell. Vi testade Regatta - for ljus - Union Jacks - for lite folk och kass musik - och traffade antligen ratt. Pa George Street hittade vi en irlandsk-aktig med nittiotalsklassiker och alldeles for gamla besokare. Perfekt! 'Doctor Jones' var en given floorfiller.
Komedikvall pa Powerhouse
Var andra vard Emily tog med oss pa en av Brisbanes popularaste sondagsevangemang - och det var ingen gudstjanst. Istallet fick vi se tre framtradanden vilka inkluderade skamt om Hobarts flygplats och mans problem med att urinera samt en fin tolkning av en hiphoplat pa countryvis. Sa har mycket har vi inte skrattat sen vi sag Johan Glans!
BBQ i Noosa
Vart vandrarhem i Noosa var det finaste som vi har bott pa pa det australiska fastlandet. Det var litet, mysigt, rent och kandes som ett hem. Alla som bodde dar var liksom vi trotta pa partyliv och var gemensamma filosofi var att gora sa lite som mojligt. En av kvallarna ordnade vi en liten BBQ med en gotlanning och tva engelskor som blev mycket lyckad tack vare Josses adla insats vid grillen.
Lake Wabby
Sista dagen pa Fraser var malet att ta oss till Lake Wabby. Vad vi inte visste var att vandring dit, en mindre promenad pa 1,8 km, gick genom brannhet sand i oknen. Nar vi antligen hade kampat oss igenom alla sanddynerna och nadde den vackra sjon var det bokstavligen en himmelsk oas.
Sa lange far ni halla till godo med var Tio-i-topp over Australiens ostkust.
Surfing i Newcastle
Vart mal med var resa var att sta pa en surfingbrada och den 6 januari 2009 hande det - med blandade resultat. Pappa Prast och Son Olovlig Heting fick se mer av vara kroppar an de flesta brukar be om och vi fick darmed lara oss det vasantliga med att bara vatdrakt. Blottning eller ej, kanslan av att rida pa en vag var oforglomlig!
Morgondopp i regnskogen
Eftersom var vard i Port Macqaurie jobbade hade vi huset han bodde i for oss sjalva - och vi utnyttjade det till fullo. Tidiga morgondopp i den svalkande poolen foljdes av frukost pa balkongen och langa dagar av lasande och musiklyssnande.
Bonnlappar i Bonny Hills
Port var ju inte bara mys, det var ocksa bondhala pa hog niva. En pubrunda slutade med att vi hamnade i en lada dar blajeans, stalhatteskotr och flanellskjortor var dresscode. Dansandes till Sweet Home Alabama utforde man uppvaktande i sann nordstil. Vi stod chockade och sag pa.
Soluppgang vid varldens ande
Efter annu en natt med frostskador och sand i oronen knatade vi upp i ottan (faktiskt tidigare) och beundrade hur solen nadde Australien for forsta gangen just den dagen. Delfinernas lekfulla hoppande kring fyren toppade verkligen upplevelsen.
Hippietur med Jim
Aldrig har man sett ett gladare backpackergang. Fnittrandes till Pink Floyd nadde vi Nimbin efter att ha fyllt pa depaerna pa puben redan klockan elva pa morgonen. Nimbin bestod av ungefar tio hus men ar annu huvudstaden for grasberoende i Australien. Vi tyckte speciellt om att traffa Jims kompis Paul och beundra hans fina docksamling.
Nar vi lamnade Surfers
Vi trakades ut av sand och party redan tidigt under var resa men det var i Surfers som vart ogillande utvecklades till hat. Sliskiga klubbar, sliskiga manniskor och alldeles for mycket chartereffekt gjorde att vi nastan grat av lycka nar vi fick lamna kusten och komma till civilsationen i Brisbane.
En packad Matt visar oss Brisbanes basta
Detta blev en handelserik kvall vilket inkluderade nekande av intrade, catfight over en stol samt nagra blakladda manniskor och en ringklocka. I dagar hade Matt forsokt hitta ett utestalle som skulle passa vara hogt stallda krav gallande morker, moblemang, placering av bar, musikval samt klientell. Vi testade Regatta - for ljus - Union Jacks - for lite folk och kass musik - och traffade antligen ratt. Pa George Street hittade vi en irlandsk-aktig med nittiotalsklassiker och alldeles for gamla besokare. Perfekt! 'Doctor Jones' var en given floorfiller.
Komedikvall pa Powerhouse
Var andra vard Emily tog med oss pa en av Brisbanes popularaste sondagsevangemang - och det var ingen gudstjanst. Istallet fick vi se tre framtradanden vilka inkluderade skamt om Hobarts flygplats och mans problem med att urinera samt en fin tolkning av en hiphoplat pa countryvis. Sa har mycket har vi inte skrattat sen vi sag Johan Glans!
BBQ i Noosa
Vart vandrarhem i Noosa var det finaste som vi har bott pa pa det australiska fastlandet. Det var litet, mysigt, rent och kandes som ett hem. Alla som bodde dar var liksom vi trotta pa partyliv och var gemensamma filosofi var att gora sa lite som mojligt. En av kvallarna ordnade vi en liten BBQ med en gotlanning och tva engelskor som blev mycket lyckad tack vare Josses adla insats vid grillen.
Lake Wabby
Sista dagen pa Fraser var malet att ta oss till Lake Wabby. Vad vi inte visste var att vandring dit, en mindre promenad pa 1,8 km, gick genom brannhet sand i oknen. Nar vi antligen hade kampat oss igenom alla sanddynerna och nadde den vackra sjon var det bokstavligen en himmelsk oas.
torsdag, februari 19
onsdag, februari 18
Stranded
Karratha - en gruvort utan Internetcafeer, mobiltackning eller nagon form av livsgladje. Har ar vi strandade. Nu blir ni nyfikna va?
Klockan atta pa morgonen var vi inbokade pa en buss mellan Broome och Karratha. Har skulle vi stanna till under tva korta dagar for att fa en paus pa det evighetslanga resandet samt soffsurfa. Darefter skulle resan ner till revet, delfinerna och nationalparkerna fortsatta.
Klockan nio dok en buss upp. Information gick ut - det gar inga bussar. Oversvamningarna ar for stora och bussen som ska ta er soderut ar fast i Carnarvon. Jaha. Kul tyckte vi. Tio minuter senare - jo forresten, vi tar er ner till Karratha. Langre gar det inte, vagarna ar namligen avstangda. Eller bortskoljda. Glada som fa tog vi bussen och kom utan nagra storre missoden ner till malet. Endast ett smarre bussbyte till en 'vintagebuss' fran 70-talet nagonstans vid en vagkant behovdes.
Bensinmack langs farden
Den f.d. jarnvagen
Inte nog med detta. Gar inte bussen som tankt far vi javligt stora problem. Alla sevardheter langs vastkusten - Coral Bay, Monkey Mia samt Kalbarri ligger utanfor den ordinarie rutten. Det innebar att man maste ta anslutningsbussar for att na dessa. Dessa sma tingesterar gar dessvarre bara en till tva ganger i veckan. Kommer man TILL Coral Bay kommer man inte FRAN och vice versa. Skulle detta mitt lite flax klaffa kan man ge sig fan pa att bussen till Monkey Mia inte gar ens i narheten av samma tider. Med andra ord - allt har skitit sig.
Under tiden far vi fortsatta att bo hos vare supermegafantastiske vard som aven - han ar en hjalte - ska inhysa var kompis Holly. Vi larde kanna varandra i Broome och reser ihop under de kommande tva veckorna. Vi bada drar en suck av lattnad - nagon annan att umgas med :)
Klockan atta pa morgonen var vi inbokade pa en buss mellan Broome och Karratha. Har skulle vi stanna till under tva korta dagar for att fa en paus pa det evighetslanga resandet samt soffsurfa. Darefter skulle resan ner till revet, delfinerna och nationalparkerna fortsatta.
Klockan nio dok en buss upp. Information gick ut - det gar inga bussar. Oversvamningarna ar for stora och bussen som ska ta er soderut ar fast i Carnarvon. Jaha. Kul tyckte vi. Tio minuter senare - jo forresten, vi tar er ner till Karratha. Langre gar det inte, vagarna ar namligen avstangda. Eller bortskoljda. Glada som fa tog vi bussen och kom utan nagra storre missoden ner till malet. Endast ett smarre bussbyte till en 'vintagebuss' fran 70-talet nagonstans vid en vagkant behovdes.
Bensinmack langs farden Var soffvard ar supermegafantastisk, har underbar musiksmak och vi klickade sa fort han namnde Kings of Leon som en av sina favoritartister. Han atr ocksa var raddare i noden som framgar av den fortsatta berattelsen.
Under farden ner fick vi hora att bussen harifran troligen skulle ga som planerat, om 'bara det slutade regna'. Problemet ar bara att det har det inte gjort. Vagen till Coral Bay, vart nasta stopp och tillika hojdpunkten pa hela vastkusten, star och vacklar och hotar eventuellt med att skoljas bort. I nuvarande situation kommer vi istallet lamna Karratha pa fredag vilket ger oss exakt 20 timmar att snorkla bland firrarna i det varldsberomda korallrevet. Yay.
Under farden ner fick vi hora att bussen harifran troligen skulle ga som planerat, om 'bara det slutade regna'. Problemet ar bara att det har det inte gjort. Vagen till Coral Bay, vart nasta stopp och tillika hojdpunkten pa hela vastkusten, star och vacklar och hotar eventuellt med att skoljas bort. I nuvarande situation kommer vi istallet lamna Karratha pa fredag vilket ger oss exakt 20 timmar att snorkla bland firrarna i det varldsberomda korallrevet. Yay.
En annan vacklande vag i narheten av Karratha
Den f.d. jarnvagenInte nog med detta. Gar inte bussen som tankt far vi javligt stora problem. Alla sevardheter langs vastkusten - Coral Bay, Monkey Mia samt Kalbarri ligger utanfor den ordinarie rutten. Det innebar att man maste ta anslutningsbussar for att na dessa. Dessa sma tingesterar gar dessvarre bara en till tva ganger i veckan. Kommer man TILL Coral Bay kommer man inte FRAN och vice versa. Skulle detta mitt lite flax klaffa kan man ge sig fan pa att bussen till Monkey Mia inte gar ens i narheten av samma tider. Med andra ord - allt har skitit sig.
Under tiden far vi fortsatta att bo hos vare supermegafantastiske vard som aven - han ar en hjalte - ska inhysa var kompis Holly. Vi larde kanna varandra i Broome och reser ihop under de kommande tva veckorna. Vi bada drar en suck av lattnad - nagon annan att umgas med :)
fredag, februari 13
Ashes and diamonds
TACK Lidia for din medkansla och vanliga kommentarer. Det ar skont att veta att Bettans kortvariga afrokryll uppskattades av nagon :P Sjalv fick man ju bara ga omkring med det - ovetandes bor tillaggas - i tre dagar. Sakta men sakert haller haret pa att aterhamta sig!
Redan nar vi tittade nere pa landet fran flygplansfonstert kande vi forandringens vingslag i var tillvaro (poetiskt va?!). Inte nog med att flygplatsen lag mitt inne i "stan" och kantades av hobbyplan, marken var tackt av rod sand och husen lag glest. Hettan slog emot en som fran en ugn och anda var det "bara" 36 grader eftersom det var kvall. Vart vandrarhem ar som en resort for backpackers - pool, bar och -tack gode gud - luftkonditionering.
Broome har ynka 14 000 invanare men ar trots detta huvudstaden i The Kimberley, Australiens sist koloniserade och minst bebodda omrade. Det ar kant for sina parlor, men den storsta turistattraktionen ar sjalvklart stranden. Cable Beach ar milslang och anses vara en av landets basta. Vi ar har under Wet Season, vilket innebar lagsasong (och massa regn!). Vintertid ar temperaturerna mer humana och folk kommer hit for att titta pa "Staircase to the moon". Tidvattnet i kombination med manen bildar da illusionen av en trappa upp i natthimmeln.
Forutom i stader har vi knappt satt aboriginer tidigare. Har i detta av vasterlanningar ratade omrade finns en stor grupp. Sorgligt nog ser man dem bara ligga utslagna i parkerna och det ar en fruktansvard syn. Speciellt barnen utsatts for oppet vald och som vi har uppfattat det sa bryr sig den australiska regeringen eller australierna inte sig langre. Det skojas mycket om aboriginernas "ovilja" att jobba och att de lever pa att stjala pa ett satt som far manga resenarer att hoja pa ogonbrynen.
Trots Broomes litenhet hittar vi mycket att gora. Igar gick vi pa Broomes 100-ariga biograf och sag "He's just not that into you" vilket filmnordar som vi ser som en lyx i tillvaron. Idag ar det tankt att vi ska rida kamel i solnedgangen pa Cable Beach och imorrn firar vi Valentine's. Var forsta tanke var att grava ner oss i ett hal och vanta ut den kommersiella, och - erkann - ratt miserabla dagen. Men sa tankte vi om. Varfor inte ha annu mer kvalitetstid med varandra? Beslutet om en romantisk tu-man-tu middag togs och utrustade med en flaska vin (Bring Your Own!) ska vi ga pa restaurang.
Redan nar vi tittade nere pa landet fran flygplansfonstert kande vi forandringens vingslag i var tillvaro (poetiskt va?!). Inte nog med att flygplatsen lag mitt inne i "stan" och kantades av hobbyplan, marken var tackt av rod sand och husen lag glest. Hettan slog emot en som fran en ugn och anda var det "bara" 36 grader eftersom det var kvall. Vart vandrarhem ar som en resort for backpackers - pool, bar och -tack gode gud - luftkonditionering.
Broome har ynka 14 000 invanare men ar trots detta huvudstaden i The Kimberley, Australiens sist koloniserade och minst bebodda omrade. Det ar kant for sina parlor, men den storsta turistattraktionen ar sjalvklart stranden. Cable Beach ar milslang och anses vara en av landets basta. Vi ar har under Wet Season, vilket innebar lagsasong (och massa regn!). Vintertid ar temperaturerna mer humana och folk kommer hit for att titta pa "Staircase to the moon". Tidvattnet i kombination med manen bildar da illusionen av en trappa upp i natthimmeln.
Forutom i stader har vi knappt satt aboriginer tidigare. Har i detta av vasterlanningar ratade omrade finns en stor grupp. Sorgligt nog ser man dem bara ligga utslagna i parkerna och det ar en fruktansvard syn. Speciellt barnen utsatts for oppet vald och som vi har uppfattat det sa bryr sig den australiska regeringen eller australierna inte sig langre. Det skojas mycket om aboriginernas "ovilja" att jobba och att de lever pa att stjala pa ett satt som far manga resenarer att hoja pa ogonbrynen.
Trots Broomes litenhet hittar vi mycket att gora. Igar gick vi pa Broomes 100-ariga biograf och sag "He's just not that into you" vilket filmnordar som vi ser som en lyx i tillvaron. Idag ar det tankt att vi ska rida kamel i solnedgangen pa Cable Beach och imorrn firar vi Valentine's. Var forsta tanke var att grava ner oss i ett hal och vanta ut den kommersiella, och - erkann - ratt miserabla dagen. Men sa tankte vi om. Varfor inte ha annu mer kvalitetstid med varandra? Beslutet om en romantisk tu-man-tu middag togs och utrustade med en flaska vin (Bring Your Own!) ska vi ga pa restaurang.
tisdag, februari 10
Kung av Sand & Flugornas Herre - en dubbelroman
Sa har vi antligen atervant till civilisationen. Efter att inte haft tillgang till toalett och dusch sag man ut som en sanitar olagenhet. Vi hade sand pa fler stallen an man kunnat forestalla sig och var tackta av insektsbett. Vad man inte far reda pa om Fraser ar namligen att den befolkas av golfbollsstora hastflugor - Bitch Flies - som ser turister som ett slags smorgasbord. Vi var sjalvklart utrustade med litervis med insektsspray men fick bara hanskratt till svar.
Ett annat farligt djur pa on ar dingos. Allt for vana vid manniskor har de blivit ett hot och t.o.m. sma tonaring bor hallas vid uppsikt. (Vi kande oss traffade dar!) Josses nattliga upplevelse dar hon under ett toalettbesok i skogen stod oga mot oga med en var en skrackupplevelse. Uttrycket "The dingo stole my baby" myntades inte for intet ska ni veta. Lyckligtvis var kroppodoren hon utstralade hennes raddning.
Dingo vid Lake McKenzie
Ett annat farligt djur pa on ar dingos. Allt for vana vid manniskor har de blivit ett hot och t.o.m. sma tonaring bor hallas vid uppsikt. (Vi kande oss traffade dar!) Josses nattliga upplevelse dar hon under ett toalettbesok i skogen stod oga mot oga med en var en skrackupplevelse. Uttrycket "The dingo stole my baby" myntades inte for intet ska ni veta. Lyckligtvis var kroppodoren hon utstralade hennes raddning.
Dingo vid Lake McKenzie
Dave, Sheryl, Sandra, vi, Damien, Katja och Bryce
Tyskarna i nod
Dopp i Lake McKenzie (sa har ser alltsa lockigt har ut nar det har utsatts for extrem blast samt en luftfuktighet sallan skadad ens i tropisk regnskog!)
Uppsattning av talt forsta nattenVi akte runt pa on i en knallrosa fyrhjulsdriven bil som kordes av de i gruppen som hade korkort och var over 21 ar. Det blev mycket skottandes av sand och ett krisartat ogonblick da den andra gruppens bil borjade pysa rok. Vi klarade oss tack vare vare var brillianta fransman Bryce som korde som en gud.
Skeppsvraket
Dave och Sheryl lagar matDe tre dagarna var trevliga men efter att ha upplevt Tasmaniens skonhet var vi svarflortade. Vi tycker att det finns minst lika fina strander i Europa och sjoarna i Sverige ar i samma klass. Med andra ord - Fraser ar lite overskattat. Pa det hela taget var det dock en rolig upplevelse och en chans att lara kanna fler manniskor.
Okenvandring till Lake Wabby (fy fan vad fotterna brande!!!)
Sjon ifraga. Det var vart det :)måndag, februari 2
You told me about nowhere well it sounds like some place I'd like to go
Hoga pa kanelbullar sitter vi hos svenska Mia och bloggar. Imorrn aker vi till Noosa och i helgen ska vi till Fraser Island for att leka i varldens storsta sandlada. Detta innebar inget Internet, och, ve och fasa, ingen mobiltackning. Med andra tillbaka till medeltiden. Som kompensation kommer har del 1 i var Australienguide som vi roade oss med att skriva en mork och stormig natt (yeah right).
Stora australienguiden
- hur australier ater
Precis som amerikaner kor Australien mycket pa big pack - ju storre desto battre. Eftersom familjerna ar stora (katoliker, katoliker) ar matbutikernas egna marken ett sjalvklart val. Problemet for oss utlanningar ar att paketeringen for dessa varor ar densamma och man far alltsa ingen inblick i dess suspekta innanmate. Mangen ar val den som gatt in pa Coles for att kopa Chicken Nuggets och kommit ut med fiskpinner istallet. Skadan ar dock inte sarskilt stor da dessa home-brands ofta smakar detsamma oavsett sort.
Australierna har aldrig utgett sig for att vara sarskilt kulinariska. Det ska vara fett, proteinrikt och garna svart. Darfor ar det inte sa konstigt att man har en val utvecklad bbq-kultur. En australisk grillkvall gar till pa foljandde satt:
Pa morgonen kops 24-packen pa narmsta liqour store (sexpacken ar for mesar - och tjejer!) som satts pa kylning. Darmed ar det vasentliga avklarat.
Sedan forsoker man bestamma vilken typ av grill man ska anvanda. Hobbygrillen? Deluxe - varje familjefars vata drom? Eller varfor inte de offentliga grillarna som finns pa varje strand och naturomrade?
Inkopet av varor ar viktigt. Som varje sann patriot stodjer man naturligtvis det lokala. Ingen australier ar sa dum att han koper kvalitetskott fran sydamerika eller kontinental dressing fran Europa. Nej, allt ska vara producerat i det underbara hemlandet. I och med detta far Guiseppe's Authentic Italian Dressing ingen trovardighet savida det inte finns en 'Made in Australia' stampel tydligt utmarkt under den italienska flaggan.
Sjalva grillningsprocessen ar enkel, och, i australiernas synvinkel, genial.
Tand grill.
Lagg pa kott.
Hall over olja.
Ga och titta pa cricketen.
Hamta kott nar doften av brant blivit sa intensiv att den letat sig in till Tv-rummet.
Allt som finns kvar ar da en svart kottklump - perfekt tillagad Aussie style.
Dagens "Visste du att?": Australien ar det enda landet dar man ater sitt nationaldjur. Kangurukott gor sig saklart bast well done.
Stora australienguiden
- hur australier ater
Precis som amerikaner kor Australien mycket pa big pack - ju storre desto battre. Eftersom familjerna ar stora (katoliker, katoliker) ar matbutikernas egna marken ett sjalvklart val. Problemet for oss utlanningar ar att paketeringen for dessa varor ar densamma och man far alltsa ingen inblick i dess suspekta innanmate. Mangen ar val den som gatt in pa Coles for att kopa Chicken Nuggets och kommit ut med fiskpinner istallet. Skadan ar dock inte sarskilt stor da dessa home-brands ofta smakar detsamma oavsett sort.
Australierna har aldrig utgett sig for att vara sarskilt kulinariska. Det ska vara fett, proteinrikt och garna svart. Darfor ar det inte sa konstigt att man har en val utvecklad bbq-kultur. En australisk grillkvall gar till pa foljandde satt:
Pa morgonen kops 24-packen pa narmsta liqour store (sexpacken ar for mesar - och tjejer!) som satts pa kylning. Darmed ar det vasentliga avklarat.
Sedan forsoker man bestamma vilken typ av grill man ska anvanda. Hobbygrillen? Deluxe - varje familjefars vata drom? Eller varfor inte de offentliga grillarna som finns pa varje strand och naturomrade?
Inkopet av varor ar viktigt. Som varje sann patriot stodjer man naturligtvis det lokala. Ingen australier ar sa dum att han koper kvalitetskott fran sydamerika eller kontinental dressing fran Europa. Nej, allt ska vara producerat i det underbara hemlandet. I och med detta far Guiseppe's Authentic Italian Dressing ingen trovardighet savida det inte finns en 'Made in Australia' stampel tydligt utmarkt under den italienska flaggan.
Sjalva grillningsprocessen ar enkel, och, i australiernas synvinkel, genial.
Tand grill.
Lagg pa kott.
Hall over olja.
Ga och titta pa cricketen.
Hamta kott nar doften av brant blivit sa intensiv att den letat sig in till Tv-rummet.
Allt som finns kvar ar da en svart kottklump - perfekt tillagad Aussie style.
Dagens "Visste du att?": Australien ar det enda landet dar man ater sitt nationaldjur. Kangurukott gor sig saklart bast well done.
