Standing by the monument

Forlat manniskor, vi ligger lite efter med bloggen. Pa vart vandrarhem far man bara anvanda datorn i tio minuter at gangen och josses vad det ar stressande. Man hinner knappt logga in pa hotmail pa den tiden...

Forra helgen var vi pa en klubb som hette 'purple sneakers' och dar traffade vi skona manniskor som bjod oss pa aningen for mycket att dricka. Det slutade med att vi inte kom hem forran kl 5 pa morgonen och da gick vi och la oss direkt. Kan saga att vi var valdigt berusade och Josse var tvungen till att sova med foten pa marken sa att det skulle sluta snurra :) Kl 6 vaknade fyllesvin nr 1 med ett ryck, huvudet bultade och hennes blasa var overfull. Hon tog det hon trodde var nyckeln till rummet och sprang darefter ivag till dasset. Pa toa konstaterade hon att det inte var rumsnyckeln hon hade tagit utan sin planbok. Vad fan?! Forgaves forsokte hon att oppna dorren men det gick ju saklart inte i och med att den var last. Hon tog hissen ner till receptionen, men hur manga tror ni jobbar kl 6 pa en lordagsmorgon? Nada! Det slutade med att hon fick ga tillbaka och banka pa dorren i 5 minuter innan en dodstrott skotska oppnade dorren for henne (fyllesvin nr 2 sov sa gott under tiden).Det roligaste med detta ar att fyllesvin nr 2 gjorde ungefar samma sak bara en timme senare haha Sa javla roligt!!!! Sa gar det nar man ar berusad :D

Vi akte pa en dagstur till Blue Mountains i sondags, och det var lite blandade kanslor angaende den upplevelsen. Forst och framst var det sjukt haftigt att fa komma dit, dessa bergen ligger nagon timme vaster om Sydney och ar ett sant dar turistmaste. Tyvarr valde vi den mest populara veckan att aka dit, sa bara vart bussbolag hade fem bussar ute dar borta samtidigt. Det var smockat med folk kan man lugnt saga, och inte en enda av dem var australier.

Turen var ratt kass, det blev mest en massa akande hit och dit och inte alls de vandringar i den vackra naturen som vi hade sett fram emot. Hojpunkterna var Grand Canyon och Three Sisters, men det var stressande att aka omkring sa mycket och vi kande att magvaskekulturen blev lite for mycket for oss. Den - sa har i efterhand - fanigaste attraktionen var klippristningarna gjorde av aboriginer. Vi stannade vid en vagkant, gick in i buskarna och stallde oss for att titta pa en sten. Var forsta reaktion var 'Var ar malningarna?' Seriost, dar var inget. Sen forstod vi att de sprickliknande strecken pa stenen var sjalva ristningen, en kanguru (inte sarskilt lik bor tillaggas) som nastan hade slitits bort. Jepp, det var det hela. Vi kom hem fran turen glada over att ha varit i Blue Mountains, men valdigt besvikna pa sjalva turen. Lyckligtvis var det billigt, sa...

Grand Canyon

Three Sisters

Pa kvallen gick vi pa manskensbio i Centennial Park och det var den basta bioupplevelsen vi nagonsin har varit pa. Efter en het dag - 35 grader - var det precis lagom varmt pa kvallen, och det fina vadert i kombination med filmvalet (James Bond!) gjorde att manga hade lockats dit. Dar satt man pa filtar med picnickorgarna framfor sig, och nar filmen drog igang precis nar det hade morknat satt vi helt trollbundna. Vi konstaterade att det ar synd att vi bada inte dejtar for detta var absolut var mest romantiska stund nagonsin... alla kategorier! haha

Igar, mandag, akte vi till Botany Bay dar James Cook (som upptackte denna kontinenten! duh!) landsteg for forsta gangen. I omradet finns en fin nationalpark att vandra i men den var sa sanslost daligt skyltad att det var skrattretande. Efter stora problem med att hitta ut fran parkeringsplatsen (!) foljde vi vad vi trodde var den ratta leden... eller inte. Skyltningen bestod av pilar som pekade mitt ut i ingenstans, och nar vi trodde att vi hade natt kusten visade det sig att vi istallet hade hamnat vid en bunker som sag ut att vara ett hemligt tillhall for karnkraftssprangningar... Inte sag man ett skit heller, graset var namligen sa hogt. Vi bestamde oss for att vi ville sluta vara backpackerdagar med att ga vilse i nan australisk skog och skyndade tillbaka till tryggheten. Istallet tittade vi pa James Cook-monumentet samt alla de monument som hade tagits bort och ersatts med skyltar eftersom man holl pa med utgravningar i omradet...

Vi borjar antligen fa lite fart pa vara nyarsplaner... Tanken var fran borjan att ga bort till den botaniska tradgarden vid sex pa morgonen for att fa en utsiktsplats over operahuset och fyrverkerierna (man maste faktiskt borja sa tidigt annars blir det fullt!) men sa dok det upp ett sms fran Pundar-Max. Har hojs kanske ett eller tva ogonbryn och ni undrar a) Vem ar killen och b) ar detta var knarklangare? En forklaring kravs uppenbarligen...

Pundar-Max traffade vi pa Tassie nar vi jobbade som tradplanterare. Det var denna killen och tog med oss till Lonnies och gav oss den mest minnesvarda utekvallen pa on. Bettan borjade kalla honom Pundar-Max eftersom han standigt gick omkring med vidgade pupiller och rodsprangda ogon och darmed fortjanade detta hedersnamn... Vi har dock inga bevis for pundandet ifraga och killen ar schysst pa alla satt och vis. Pundar-Max hade hursomhelst kvar vart nummer och eftersom han ar i omradet for att fira nyar bjod han med oss pa strandfest i Manly. Ska bli grymt kul att traffa honom igen!

Ni undrar kanske vad som hander efter Sydney... Det visste inte vi heller fram till igar men nu har vi alla fall format en plan. Vi ska borja var resa norrut pa lordag och vart forsta stopp blir Newcastle, nan timme fran Sydney. Istallet for att trangas med alla backpackers pa hostel har vi utnyttjat hemsidan Couchsurfing och ska spendera tre natter hos Bettany och hennes familj. De bor en kvart fran stranden och har lovat att visa oss runt i stan. Vi ar jatte-exalterade over att fa traffa australier och tycker det ska bli valdigt kul att fa bo hos en 'akta' Aussie-familj. Man bor dessutom gratis, sa det ar optimalt for oss. Tanken ar att vi ska fortsatta att couchsurfa langs hela ostkusten...

So long!