I'll miss the playgrounds and the animals and digging up worms

I tre manader har vi gatt omkring med en overklig kansla av att vi inte alls befinner oss i Australien. Det kan tyckas trogt, men vi fattar helt enkelt inte att vi ar har. Efter mycket funderande har vi kommit fram till att det beror pa att vi inte har sett nagot som vi forknippar med Australien, pa samma satt som exempelvis Eiffeltornet symboliserar Paris. Darfor trodde vi att detta skulle brytas har i Sydney - Operahuset har ju alla sett pa bild. Saken ar bara den att nar vi, hyperventilerande, rundade hornan pa Circular Quay och fick var forsta glimt av den statliga vita byggnaden sa var den... gul. Och smutsig. Inte alls sa imponerande som vi forvantade oss. Nasta gang tanker vi beskada den fran storre avstand och i motljus. Forhoppningsvis syns inte smutsen da...

Gardagens 'konsertbesok' var mycket lyckat. Den som trodde vi skojade nar vi sa att vi tankte hanga utanfor trots misslyckande med biljettkop kanner oss inte oss tillrackligt val. Vi satt dar - pa marken - under totalt tre timmar, forst medan vi tittade pa hur de lyckligt lottade snorungarna gick in, sedan tillsammans med nagra andra sorgliga stackare som ocksa kommit for att njuta av spelningen utan biljett. Vi fick hora hela konserten genom en bakdorr, vilket bland annat inkluderade tva nya latar. Det ni! Vakterna var inte sa glada och till en borjan blev vi bortkorda (manga hade forsokt hoppa over stangslet), men nar de insag hur patetiskt lyckliga vi var lat de oss sitta kvar. Vi fem diggade ihop och kan nu skryta med att visserligen inte ha sett - men daremot hort - MGMT live.

Hur har vi det annars i Sydney? Efter en 12 timmars bussresa som gav oss smastadsangest (den stannade i en hel del horibla halor...) anlande vi i Sydneys fnaskdistrikt nr 1 - Kings Cross. Har ligger strippklubbor tatt och kebabstallena for den hungrige eftersnackaren finns i overflod. Det ar daremot nara in till stan - om man nu lyckas hitta en mittpunkt. Sydney ar namligen extremt utspritt och har flera olika centrum - varav Kings Cross ar ett.

Hittills har den mesta tiden gatt at till att jaga jobb och josses vad daligt det gar. Pa grund av hogtider och den ekonimiska krisen ar manga rekryteringsfirmor nere pa sparlaga och trots att vi har varit runt pa i princip varenda sadan i stan i jakt pa ett call centre jobb finns det inget att fa. Vem kunde ana att arbetsmarknaden var dalig for ett sant skitjobb? I stallet vandrar vi runt i blindo och delar ut CVs pa cafeer i stan, men det enda resultat vi har natt ar att tomma bibliotekets printer pa papper...