Standing by the monument

Forlat manniskor, vi ligger lite efter med bloggen. Pa vart vandrarhem far man bara anvanda datorn i tio minuter at gangen och josses vad det ar stressande. Man hinner knappt logga in pa hotmail pa den tiden...

Forra helgen var vi pa en klubb som hette 'purple sneakers' och dar traffade vi skona manniskor som bjod oss pa aningen for mycket att dricka. Det slutade med att vi inte kom hem forran kl 5 pa morgonen och da gick vi och la oss direkt. Kan saga att vi var valdigt berusade och Josse var tvungen till att sova med foten pa marken sa att det skulle sluta snurra :) Kl 6 vaknade fyllesvin nr 1 med ett ryck, huvudet bultade och hennes blasa var overfull. Hon tog det hon trodde var nyckeln till rummet och sprang darefter ivag till dasset. Pa toa konstaterade hon att det inte var rumsnyckeln hon hade tagit utan sin planbok. Vad fan?! Forgaves forsokte hon att oppna dorren men det gick ju saklart inte i och med att den var last. Hon tog hissen ner till receptionen, men hur manga tror ni jobbar kl 6 pa en lordagsmorgon? Nada! Det slutade med att hon fick ga tillbaka och banka pa dorren i 5 minuter innan en dodstrott skotska oppnade dorren for henne (fyllesvin nr 2 sov sa gott under tiden).Det roligaste med detta ar att fyllesvin nr 2 gjorde ungefar samma sak bara en timme senare haha Sa javla roligt!!!! Sa gar det nar man ar berusad :D

Vi akte pa en dagstur till Blue Mountains i sondags, och det var lite blandade kanslor angaende den upplevelsen. Forst och framst var det sjukt haftigt att fa komma dit, dessa bergen ligger nagon timme vaster om Sydney och ar ett sant dar turistmaste. Tyvarr valde vi den mest populara veckan att aka dit, sa bara vart bussbolag hade fem bussar ute dar borta samtidigt. Det var smockat med folk kan man lugnt saga, och inte en enda av dem var australier.

Turen var ratt kass, det blev mest en massa akande hit och dit och inte alls de vandringar i den vackra naturen som vi hade sett fram emot. Hojpunkterna var Grand Canyon och Three Sisters, men det var stressande att aka omkring sa mycket och vi kande att magvaskekulturen blev lite for mycket for oss. Den - sa har i efterhand - fanigaste attraktionen var klippristningarna gjorde av aboriginer. Vi stannade vid en vagkant, gick in i buskarna och stallde oss for att titta pa en sten. Var forsta reaktion var 'Var ar malningarna?' Seriost, dar var inget. Sen forstod vi att de sprickliknande strecken pa stenen var sjalva ristningen, en kanguru (inte sarskilt lik bor tillaggas) som nastan hade slitits bort. Jepp, det var det hela. Vi kom hem fran turen glada over att ha varit i Blue Mountains, men valdigt besvikna pa sjalva turen. Lyckligtvis var det billigt, sa...

Grand Canyon

Three Sisters

Pa kvallen gick vi pa manskensbio i Centennial Park och det var den basta bioupplevelsen vi nagonsin har varit pa. Efter en het dag - 35 grader - var det precis lagom varmt pa kvallen, och det fina vadert i kombination med filmvalet (James Bond!) gjorde att manga hade lockats dit. Dar satt man pa filtar med picnickorgarna framfor sig, och nar filmen drog igang precis nar det hade morknat satt vi helt trollbundna. Vi konstaterade att det ar synd att vi bada inte dejtar for detta var absolut var mest romantiska stund nagonsin... alla kategorier! haha

Igar, mandag, akte vi till Botany Bay dar James Cook (som upptackte denna kontinenten! duh!) landsteg for forsta gangen. I omradet finns en fin nationalpark att vandra i men den var sa sanslost daligt skyltad att det var skrattretande. Efter stora problem med att hitta ut fran parkeringsplatsen (!) foljde vi vad vi trodde var den ratta leden... eller inte. Skyltningen bestod av pilar som pekade mitt ut i ingenstans, och nar vi trodde att vi hade natt kusten visade det sig att vi istallet hade hamnat vid en bunker som sag ut att vara ett hemligt tillhall for karnkraftssprangningar... Inte sag man ett skit heller, graset var namligen sa hogt. Vi bestamde oss for att vi ville sluta vara backpackerdagar med att ga vilse i nan australisk skog och skyndade tillbaka till tryggheten. Istallet tittade vi pa James Cook-monumentet samt alla de monument som hade tagits bort och ersatts med skyltar eftersom man holl pa med utgravningar i omradet...

Vi borjar antligen fa lite fart pa vara nyarsplaner... Tanken var fran borjan att ga bort till den botaniska tradgarden vid sex pa morgonen for att fa en utsiktsplats over operahuset och fyrverkerierna (man maste faktiskt borja sa tidigt annars blir det fullt!) men sa dok det upp ett sms fran Pundar-Max. Har hojs kanske ett eller tva ogonbryn och ni undrar a) Vem ar killen och b) ar detta var knarklangare? En forklaring kravs uppenbarligen...

Pundar-Max traffade vi pa Tassie nar vi jobbade som tradplanterare. Det var denna killen och tog med oss till Lonnies och gav oss den mest minnesvarda utekvallen pa on. Bettan borjade kalla honom Pundar-Max eftersom han standigt gick omkring med vidgade pupiller och rodsprangda ogon och darmed fortjanade detta hedersnamn... Vi har dock inga bevis for pundandet ifraga och killen ar schysst pa alla satt och vis. Pundar-Max hade hursomhelst kvar vart nummer och eftersom han ar i omradet for att fira nyar bjod han med oss pa strandfest i Manly. Ska bli grymt kul att traffa honom igen!

Ni undrar kanske vad som hander efter Sydney... Det visste inte vi heller fram till igar men nu har vi alla fall format en plan. Vi ska borja var resa norrut pa lordag och vart forsta stopp blir Newcastle, nan timme fran Sydney. Istallet for att trangas med alla backpackers pa hostel har vi utnyttjat hemsidan Couchsurfing och ska spendera tre natter hos Bettany och hennes familj. De bor en kvart fran stranden och har lovat att visa oss runt i stan. Vi ar jatte-exalterade over att fa traffa australier och tycker det ska bli valdigt kul att fa bo hos en 'akta' Aussie-familj. Man bor dessutom gratis, sa det ar optimalt for oss. Tanken ar att vi ska fortsatta att couchsurfa langs hela ostkusten...

So long!

Kommentera mera era pansies

Har ni tankt pa hur fruktansvart reaktionsloa de flesta manniskor ar? Man star vid ett overgangsstalle mitt i Sydney, omringad av ett femtiotal manniskor som alla stressar for att hinna i tid till nagot sarskilt. Man tycker ju darfor att dessa borde vara angelagna om att komma over sa fort det slar om till gront, men icke. Den extrema tid det tar for ljusen att andra farg racker namligen for att alla ska ga in i vantelage och borja fundera pa annat. Nar vi bada sprintar over i raskt tempo brukar samtiga fotgangare komma efterslantandes sadar en tio meter bakom....

Eftersom julrean borjar gav vi oss idag ut pa vad som skulle utveckla sig till en maraton-shoppingrunda. Josse (indiannamn: Slapfot) behovde inte mindre an tva par nya skor som skulle vara snygga, bekvama OCH billiga. Anar ni problemet? Istallet for att kopa det vi var ute efter rakade vi snubbla in pa JB Hi-Fi, en slags billighetsaffar for spel, skivor och DVD:er. Ut kom vi, glatt hallandes varsin dubbel-CD med Kings of Leon. 25 spann per skiva - kan det bli battre? Nu ser fram emot att lyssna pa skivorna - om ungefar ett halvar...

Juldagen var extremt lugn eftersom precis allting var stangt. Alla andra var ute och firade jul medan vi fardigfirade svenskar stannade pa vart hostel och at pasta och vilade. Vi forsokte oss pa en loprunda i Centennial Park, men eftersom kartan var skit slutade det med att vi gav upp efter att ha insett att parken var gigantisk och loparsparet antagligen langre... Istallet akte vi till Harbour Bridge for en nattlig promenad med utsikt over staden. Ett magiskt ogonblick!

Nu vantar vi pa att vara bakade potatisar ska bli klara samt ser fram emot en utekvall pa Purple Sneakers. Detta ska enligt Alex Turner, var husgud, ha den basta DJ:n i varlden. Inser ni att det betyder att han har varit dar? Vi ska alltsa roja pa samma klubb som han har besokt. Tihi.

Stora bildinlagget

Julbord :)

Julaftonspicnic

Var 15-Minute-Fame, nar vi hamnade i Brag Magazine, en gratis nojestidning i Sydney (detta var var forsta utekvall!!!)

Husvagg i Newtown

Kings Cross, Sydney Piccadilly (plus fnasken)

Glebe Market

Bondi Beach, avslutning pa kustpromenaden

Coogee, dar vi borjade var kustpromenad

Vy over Sydney

Wollo-nanting-aboriginskt-Warf

Bettan i Hyde Park

George Street, Sydney CBD

Darling Harbour

Liten julfilm

We wish you a Merry Christmas

GOD JUL!!!!!!!!!!

Efter att ha ringat in julafton pa ett Britpop Xmas Party ar vi nu pa vag till affaren for att handla upp veckans matkassa pa allt onyttigt vi kan hitta. Far man inte kottbullar sa ska vi alla fall fa pepparkakor, cookies, kladdkaka, choklad, cashewnotter, jordgubbar - ja, allt gott i varlden.

Hoppas alla far en fin dag!

Mind if we call you 'Bruce' to keep it clear?

Vi har fatt en get. Snalla Asa och Thomas gav oss en afrikansk liten fyrbenting i julklapp, vilken kommer att fa ett hem hos en behovande familj i Mocambique. Coolt va? Vi ar jatteglada och tackar och bugar sa mycket! Likt alla andra australier kallar vi honom Bruce.

Kanske ar av intresse att veta att vi ska till Perth dagarna fore den 8 mars. Hur vet vi detta? Vi har hastigt och lustigt bestamt oss for att ga pa "Rock It" och kolla in tre av vara absoluta favoritband - Kings of Leon, The Fratellis och Sparkadia. Det hela ar alltsa en festival som vi inte egentligen har rad att ga pa, men vad sjutton, vi gillar den omaterialistiska livsstilen dar Donken-ketchup och Free-food shelf ar heliga gralar.

Avslutningsvis vill vi citera regelboken pa den australiska filosofiavdelningen, allt enligt Monty Python

"Rule one - no pooftahs.

Rule two, no member of the faculty is to maltreat the Abbos in any way whatsoever - if there's anybody watching.

Rule three - no pooftahs.

Rule four - I don't want to catch anyone not drinking in their room after lights out.

Rule five - no pooftahs.

Rule six - there is no rule six!

Rule seven - no pooftahs.

That concludes the reading of the rules, Bruce."

If I had the money....

Nagon borde ge oss en stor klapp pa axeln. I helgen har vi varit pa tva av de mest fantastiska marknaderna nagonsin och vi har bara gjort av me vardera $15! Glebe och Bondi ligger de i, och vi svar - de t-shirts, klanningar, vintageklader, halsband, armband, orhangen etc. som fanns dar var tillrackligt fina sa att vi nastan overvagde att handla upp var reskassa och aka hem pa studs.

I morse smorde vi in oss i 50+ (som for ovrigt inte finns att kopa har i Hudcancerland) och gick den fem kilometer langa kustpromenaden mellan Coogee och Bondi. Pa sa satt fick vi sett alla strander langst ostra Sydney och utsikten var naturligtvis helt underbar. Bilder kommer :)

Nu har vi bara 2 natter kvar i det har ratthalet och vi kan knappt vanta till vi far flytta harifran. Istallet kommer vi tillbringa jul och nyar pa Big Hostel mitt inne i stan, en vistelse som ar betald sedan manader tillbaka - det kanns som om vi ska bo gratis haha

Cigarette Smoker Fiona

Det. ar. sa. javla. manga. backpackers. i. Sydney.

Turister klarar man liksom av. De ar ganska sota - beige shorts, vita knastrumpor, solkeps, kamera och magvaska. Latta att kanna igen. Oftast forekommer de i par och ser sa dar hjartknipande forvirrade ut. Backpackers ar daremot ett helt annat slakte. De ar mycket aggressivare. For det forsta ar de inte alls intresserade av kulturellt trams och upplever helst bara staden genom kon till krogen. For det andra vill de enbart umgas med sin egen sort, i Sydneys fall tyskar. Vart hostel ar fullt av just sadana manniskor. Det kanske inte ar sa konstigt, man tillater namligen inte australier eller kiwis att bo dar. Varje kvall beger sig flocken av tyskar (plus nagon enstaka svensk eller engelsman) i gemensam skara till narmsta bar for billigast mojliga drinkar. Baren ifraga besoks naturligtvis bara av andra backpackers - annars skulle man ju kunna fa for sig att man har lamnat Europa. Vi talar om en grupp manniskor som tycker kulturellt utbyte ar detsamma som att vaga prata med nagon som bor pa ett narliggande hostel - eller varfor inte nagon fran grannstaden dar hemma. Det ar fullt mojligt att intensivfesta i Kings Cross utan att nagonsin traffa en enda australier. Dessa flyr namligen hejdlost i rakt motsatt riktning.

Efter att ha blanekat i en vecka bestamde vi oss for att hanga med till World Bar. Nagot mutade med lofte om indiemusik begav vi oss tveksamt dit med hjartat i halsgropen. Trettio minuter senare gick vi darifran. Vad hade egentligen hant? Var det verkligen sa miserabelt? Hade Josse lyckats bli utslangd igen? Nejda. Daremot hade var radar lyckats fanga upp de enda australierna i lokalen (som for ovrigt sag vettskramda ut) vilka bjod med oss till Club 77. Tanken pa att fa komma till denna beromda rockklubb fick oss att hyperventilera av gladje och vi var ute ur World Bar fortare an nagon hann saga 'Arctic Monkeys'. Club 77 visade sig vara precis det vi har letat efter har i Sydney - skona, avslappade manniskor som var dar for att titta pa det lokala bandet Warhorse. Lite smatt rebelliskt trotsades aven rokforbudet och rokpelarna steg mot taket samtidigt som vi gladde oss over att slippa den vanligen omgivande kisslukten. Vi hade en harlig kvall tittandes pa vad som kan ha varit den mest drogpaverkade sangaren sedan Pete Doherty och forundrades over att han ens kunde se nagot genom sa rodsprangda ogon. Mest av allt njot vi nog anda over att vara de enda icke-australierna i lokalen. Ah, dessa underbara, underbara manniskor.

Flickor pa vift

Thnks fr th mmrs

Vi fortsatter att turnera Sydneys parker och strander och har det kalasbra! Hehe
Idag ar det precis en manad sen vi lamnade Tassie (det kanns som ett ar!) och detta firar vi med en liten lista over topp-fem mest minnesvarda ogonblicken pa denna lilla o.

Utsikten fran Marion's Lookout
Efter en tvatimmarsvandring, ibland nastintill kravlandes, hade vi till slut bestigit en av topparna vid Cradle Mountain. Vid stod pa en bergsplata med milsvid utsikt och bara njot. Solen sken, snon pa bergen glittrade och langt borta kunde vi se Lake Dove dar vi borjat var vandring. Fa saker pa resan kan sla detta.

Fish & chips vid Hobarts hamn
Det ar ett valkant faktum att vi bada ar mer eller mindre fixerade vid mat. Darfor ar det val inte sa konstigt att det vi gillade mest i Hobart var batarna vid hamnen som salde fish & chips ur sina hytter. Efter en av vara intensiva dagsturer gick vi dit, satte oss pa kajen och bestallde vad som senare skulle visa sig vara haj & chips. Vi dregglar an!

Helgmorgonarna pa Arthouse
Vart hostel i Launceston ar utan tvekan det basta vandrarhemmet vi nagonsin har bott pa. Personalen kande oss liksom de flesta av gasterna och vi kunde tassa omkring i pyjamas langt in pa eftermiddagarna utan att kanna oss obekvama. Det kandes som ett andra hem och vi lyckades t.o.m. lagga beslag pa TV:n i det mysiga vardagsrummet. Lordags- och sondagsmorgonar tillagnades Video Hits, och det var lite av en besatthet fran var sida att forsoka fa se Kings of Leons eller Sparkadias senaste video. Dar satt vi med frukosten i knat och fotterna pa soffbordet och degade i timmar, hur skont som helst.

Utekvall pa Lonnies
Ska man rekommendera en nattklubb i Launceston blir det utan tvekan Lonnies. Inte for att den ar sarskilt bra (tvartom!) utan helt enkelt for att det ar stans enda. Vi minns inte mycket fran vart forsta, sista och enda aventyr dar - men vi har hort sagas att vi hade kul.

The Gorge i Launceston
Stans storsta turistattraktion ar The Gorge, och for en gangs skull ar sevardheten i fraga inte overhajpad. Uppe vid The Gorge kan man bada, grilla (vid en av de manga gratis bbq de-luxe bbqarna) eller helt enkelt bara slappa. Vagen dit gar langs en flod med sluttande klippvaggar och nattetid ar vandringen spoklikt vacker.

Want a chip, bru?

Vi kanner att det ar var plikt att dela med oss av detta... eh, skamt. Mest kand som "Beached whale" ar detta hysteriskt kul for alla australier som hatar Nya Zeelandare och deras dialekt pa samma satt som vi svenskar driver med norrman och danskar. Speciellt den overdrivna anvandningen av 'bru' (bro) och 'as' ar popular.

Ni kanske undrar vad poangen med den ar, och svaret pa detta ar... ingen. Den har ingen poang men far anda killar i 20-arsaldern att ligga och vrida sig av skratt, antagligen pga att den ar sa sanslost drog-influerad. Sitter du pa puben kan nagon plotsligt utropa 'I'm beached as!' varvid nagon svarar 'I can't chew bru!' och du hor helt seriost folk citera videon pa taget eller pa stan. Den ar lite pa utgang nu men finns fortfarande att kopa med citat pa t-shirts etc.

http://media.drive.com.au/?rid=39047

These guys are so fucking cool!

The Reefs vann! Vilket band alltsa... Nar de ger ut en skiva kommer vi vara de forsta att kopa den :)

Traffade en mycket utstuderad 'fairy' igar... Klockan var tva pa natten och motet skedde i en arabisk convenience store. En svettig, 30-arig man kom svajandes med en prinsesstav i handen och stoppade Josse med fragan 'Ar du svensk?'. Detta var t.o.m. innan han horde henne prata vilket tydde pa bra slutledningsformaga trots stort, stort alkoholintag. Han fortsatte med att beratta att han garna ville aka till Sverige for att 'Skate on the ice... on like, a lake, do you know what I mean?' samtidigt som han gjorde fortydligande rorelser. Kort darefter blev han utslangd ur butiken. Det ar svart att beskriva exakt HUR gay han var, men han fick Jonas Gardell att framsta som lagmald och maskulin.

Bada i champagne.... och solkram

Arctic Monkeys-kvallen var lyckad. Bra musik, billig alkohol (40 cl Carlton for 25 kr, det ar billigt det!) och inte minst - gratis DVD! Jepp, Josse, den fuskisen (gissa vem som skriver detta inlagg?) lyckades lagga sina lortiga navar pa ett ex av 'Arctic Monkeys Live at Apollo'. Bettan surade tills hon fick EP:n 'Who The Fuck Are Arctic Monkeys?' i sin ago. Rena julafton med andra ord...

I gar, fredags, hade vi alternativet att antingen ga till indieklubben som ligger bredvid oss eller indieklubben tvars over gatan. Eftersom det regnade nagot djavulskt valde vi den som var narmast. Den visade sig vara en 'fancy-pansy'-klubb korsat med 'indie-sunk'... markligt. Dar satt vi och pimplade champagne i ladersoffor medan Wombats spelades i hogtalarna. Det KUNDE ha varit bra, om det inte hade varit for att vi var i princip de enda manniskorna dar... Vi lyckades lagga rabarber pa ett antal gratis-champagne-kuponger och spenderade ungefar en och en halv timme pa stallet, drickandes, utan att de overhuvudtaget tjanade ett enda ore pa oss. Nar vi tyckte att vi hade utnyttjat deras gastfrihet nog drog vi vidare till den andra indieklubben dar vi dansade natten lang bland alla andra indiealskande backpackers.

En extrem vaderomvaxling skedde och idag vaknade vi till 30-gradig varme, och, efter lunch, stralande sol. Darfor firade vi Lucia i linne, shorts och sandaler, samt - icke att forglomma - vara Ray Bans. Efter ett besok pa hippie-lika Paddington Market begav vi oss till Bondi Beach. Hur haftigt later inte det egentligen? Vi och troligen Sydneys samtliga befolkning lag och stekte i solen, bara for att varva med bad bland alla solbranda surfare. Helt magiskt, typ, som man sager pa Stureplan.


Nu vantar Battle of the Bands med vara kompisar i The Reefs. De ar egentligen kompisar till kompisar, men vi sag dem tavla kvallen innan vi lamnade Melbourne och nu ar vi hooked. De ar med i en internationell tavling, Emerenza, och detta ar Australienfinalen. Vinner de kommer de aka till Tyskland for att tavla med vinnarna fran andra lander. Ratt coolt va? Vill nan kolla in musiken finns den pa myspace.com/thereefs De beskriver sin egen musik som psykadelisk reggae-rock, men vi tycker helt enkelt att de ar svinigt bra.

En liten film by Josse and Bettan

Chansen att det har funkar ar val lika med noll. Nan kan val hojta till om det syns nat...

Kan vi inte sla oss ner har? Hoppsan! Det var inte barnlekhornan... det ar konst

Jobbsokandet gar skit. Vi har fatt lamna en hel del CVs pa cafeer men sa lange ingen faktiskt ringer sa kan man ju pasta att vi ar resultatslosa. Vi fortsatter jakten. Under tiden har vi lyckats se riktigt mycket av stan, och kulturella som vi ju ar passade vi ocksa pa att kila in pa Sydneys moderna museum, MCA. Det var en, erm, upplevelse. Har kommer var topplista over mest spannande konstforemal:

1. En hylla. Med bocker. I slumpvis ordning.
2. En plastpase innehallandes ord utklippta ur ovan namnda bocker.
3. Dockor utan huvuden ikladda sjuttonhundratalsklader som utfor diverse sexuella positioner (franvaron av barnfamiljer var forstaelig)
4. Hog med lerkrukskarvor pa marken
5. Videokonst forestallandes en man som dansade i tyngdloshet. Han var inte ens snygg!

Behover vi fortsatta?

Vi har for ovrigt goda nyheter. Mitt bland alla Club XXX i Kings Cross finns en tvattakta indieklubb - och ikvall har de releasefest for Arctic Monkeys nya live-DVD. Okej, sa vi kommer fa trangas med en miljon backpackers, men vi ska gora allt i var makt for att lagga vantarna pa ett gratis ex. Musiken kommer det i alla fall inte vara nagot fel pa!

I'll miss the playgrounds and the animals and digging up worms

I tre manader har vi gatt omkring med en overklig kansla av att vi inte alls befinner oss i Australien. Det kan tyckas trogt, men vi fattar helt enkelt inte att vi ar har. Efter mycket funderande har vi kommit fram till att det beror pa att vi inte har sett nagot som vi forknippar med Australien, pa samma satt som exempelvis Eiffeltornet symboliserar Paris. Darfor trodde vi att detta skulle brytas har i Sydney - Operahuset har ju alla sett pa bild. Saken ar bara den att nar vi, hyperventilerande, rundade hornan pa Circular Quay och fick var forsta glimt av den statliga vita byggnaden sa var den... gul. Och smutsig. Inte alls sa imponerande som vi forvantade oss. Nasta gang tanker vi beskada den fran storre avstand och i motljus. Forhoppningsvis syns inte smutsen da...

Gardagens 'konsertbesok' var mycket lyckat. Den som trodde vi skojade nar vi sa att vi tankte hanga utanfor trots misslyckande med biljettkop kanner oss inte oss tillrackligt val. Vi satt dar - pa marken - under totalt tre timmar, forst medan vi tittade pa hur de lyckligt lottade snorungarna gick in, sedan tillsammans med nagra andra sorgliga stackare som ocksa kommit for att njuta av spelningen utan biljett. Vi fick hora hela konserten genom en bakdorr, vilket bland annat inkluderade tva nya latar. Det ni! Vakterna var inte sa glada och till en borjan blev vi bortkorda (manga hade forsokt hoppa over stangslet), men nar de insag hur patetiskt lyckliga vi var lat de oss sitta kvar. Vi fem diggade ihop och kan nu skryta med att visserligen inte ha sett - men daremot hort - MGMT live.

Hur har vi det annars i Sydney? Efter en 12 timmars bussresa som gav oss smastadsangest (den stannade i en hel del horibla halor...) anlande vi i Sydneys fnaskdistrikt nr 1 - Kings Cross. Har ligger strippklubbor tatt och kebabstallena for den hungrige eftersnackaren finns i overflod. Det ar daremot nara in till stan - om man nu lyckas hitta en mittpunkt. Sydney ar namligen extremt utspritt och har flera olika centrum - varav Kings Cross ar ett.

Hittills har den mesta tiden gatt at till att jaga jobb och josses vad daligt det gar. Pa grund av hogtider och den ekonimiska krisen ar manga rekryteringsfirmor nere pa sparlaga och trots att vi har varit runt pa i princip varenda sadan i stan i jakt pa ett call centre jobb finns det inget att fa. Vem kunde ana att arbetsmarknaden var dalig for ett sant skitjobb? I stallet vandrar vi runt i blindo och delar ut CVs pa cafeer i stan, men det enda resultat vi har natt ar att tomma bibliotekets printer pa papper...

Sydney ar stort och harligt! Ville bara saga att vi lever, frodas och ar javligt arbetslosa. Ska strax sticka och hanga utanfor MGMTs gig. Ar man hangivna fans sa ar man.

She dances like she's got a lead in her brain

Plats: Rochie
Tid: Javligt sent
Tillfalle: Var sista utekvall i Melbourne - fullt os!

Foljande samtal utspelar sig mellan Bettan och DJ:n, a.k.a Varldens Basta DJ

Elisabeth: (ylar) Thank you soooo much for playing Klaxons!
Varldens Basta DJ: (skrattar) Were you here the other week? You had the Klaxons t-shirt? 'Cause I saw you wearing it and that made me remember to play them.
E: (skiner upp som en julgran) Really?! I was!!!
VBDJ: (fortsatter skratta) Haha
E: (med kansla): You're the best DJ ever! We love you!

Dar ser ni vilken intryck vi har gjort pa denna lilla stan. T.o.m. DJ:n minns 'The Crazy Swedes'. Nu ar det hog tid att dra vidare och imorrn tar vi bananbaten, forlat, bussen, till Sydney. En ny stad, en ny befolkning att satta skrack i.

Sist men inte minst, en hyllning till Josses Klaxons T-shirt. Klaxons are kunts!

Homeless World Cup

De har ett lite udda evangemang i Melbourne just nu. Under sju dagar har ett minitalt stallts upp pa Federation Square och dar spelas nu en varldskupp i fotboll med 56 tavlande lander (Sverige med!). Vad ar da sa konstigt med detta? Jo spelarna ar alla hemlosa som levt pa gatan och far nu chansen att gora nagot annorlunda i sina liv. Matcherna ar korta, ca 25 minuter, och vi har varit och tittat pa nagra, bl. a Brasilien-Argentina... Faktiskt ratt haftigt!

Scissor Sisters