Det knappte just till i var tvattmaskin. Det ar signalen for att tvatten ar klar vilket i sin tur innebar att jag borde ga och ta hand om elandet. Asch. Can't be fucked.
Det ar jag och Saff som ar herrar i huset idag. Eller damer. Vi ar ju trots allt bada brudar. Saff ar en labrador/bordercollie-korsning och tillhor egentlig min housemate Julie. Hon i sin tur har just akt till Sydney vilket innebar att jag och Saff far roa oss bast vi kan. Jag tycker vi har lyckats bra. Saffs tar i detta ogonblicket en skon tupplur i soffan medan jag lyssnar pa Little Red, kakar Tim-Tams och sitter klistrad framfor datorn. Vi ar bada lyckliga i var fordummande tillvaro.
De senaste fem dagarna har varit hektiska. Efter att ha skiljts fran Josse pa flygplatsen trostat jag en hamburgare som trots sitt maffiga pris var ungefar lika stor som ett frimarke. Lika mattande ocksa. Det var inte bara mentalt utan faktiskt direkt fysiskt jobbigt att skiljas fran en manniska som jag har traffat varje dag i nastan nio manader. Aven nu, nar den forsta chocken har slappt, hander det att jag vander mig om for att saga nat och upptacker till min forvaning att det inte finns nagon dar att prata med.
Nar jag hade landat begav jag mig till Exford Hotel dar vi slaggade forra manaden, och nar jag fick syn pa Felix, allas var favorittysk, kastade jag mig nastan over honom av lycka. Ett vanligt ansikte! Jag hade dock inte tid att prata namnvart med honom for redan samma kvall skulle jag kolla pa ett stalle att bo pa. Jag kom dit, tittade mig omkring, halsade pa tjejen som bodde dar och slog till. Det behovdes ingen betanketid. Stallet ar perfekt.
Jag bor i Collingwood, grannomradet till Fitzroy dar Melbournes mesta nattliv haller till. Det tar mig en kvart att aka in till city, men det lar ju inte behovas nar jag har Rochester en kvarts promenad bort. Huset har tva sovrum - mitt och Julies -, vardagsrum och kok och ar utrustad med allt jag mojligen skulle kunna behova. Ett kap med andra ord.
Jag jobbade mandag till onsdag med ett call centre projekt pa Computershare. Det var dar vi jobbade for ett halvar sen och det kandes valdigt alien att vara tillbaka igen. Aven om det var ett helt annat typ av samtal jag skulle gora sa kande jag anda igen rutinerna och det var inte alls sa farligt som sist. Tyvarr varade jobbet bara tre dagar och idag har jag agnat mig at jobbsokande. En liten ljusglimt ar att jag ska pa intervju hos en agentur pa mandag. De ska testa min skrivhastighet pa datorn sa dar har vi nat som jag borde vara bra pa. Om inte det ger nat sa blir det till att slava pa cafe igen. Det ar fordelen med att bo i en san stor stad - det finns alltid jobb
Det var igar som jag antligen kande att allting klaffade. Jag var pa The Tote, en av Melbournes mest kanda tillhall, vilket ligger ett stenkast fran dar jag bor. Felix kanner ungefar femtielva band i stan och vid detta tillfallet spelade tva av dem. Dar stod alltsa jag, omringad av harliga Melbournebor och lyssnade pa skon musik. Kanslan av att hora till var sa stark att jag alldeles glomde bort att jag ar arbetslos och pank. I'll float on, good news is on the way.
ps. Om ni vill overosa mig med brev och presenter (skippa brev forresten, skicka presenter!) sa kan jag hittas pa 165 Keele Street, Collingwood VIC 3066.
torsdag, maj 28
Walking on a dream
Efter 36 oerhört mysiga timmar där jag satt inklämd i ett trångt flygplan bredvid en småbarnsfamilj landade jag lagom utvilad i Köpenhamn i måndags. När jag väl hade hoppat av planet och gick för att hämta ut min resväska påbörjade jag min färd ut till ankomsthallen där en hög med människor stod och viftade ivrigt med sina flaggor och hade tårfulla ögonblick när de fick återse sina käraste. Själv var min puls hög av exaltering över att jag skulle få träffa mina föräldrar på första gången på nio månader. Men tror ni att mina päron stod och väntade på mig i ankomsthallen? Ack nej! De kom 10 minuter sent. Anledningen - de hade varit och köpt öl. Jaha, så mycket betyder man för dem.
Det går inte att beskriva hur märkligt det känns att vara tillbaka i ens hemland. Ett exempel på detta var när jag precis klev av planet gick ett gäng killar förbi mig och pratade högt. Det jag reagerade på när de pratade var deras ytterst underliga språk. Efter ett antal sekunder kom jag på vad det var för något - skånska. Det var fruktansvärt konstigt för mig att höra skånska igen. Kan inte ens komma på att jag träffat en skåning (förutom min resekamrat) under min långa resa.
En annan konstig sak med att vara tillbaka är att INGENTING har förändrats. Allting är sig likt. Till och med mina kläder som jag lämnade framme på mitt rum innan jag reste låg kvar på samma plats. Det enda som har förändrats är jag och vad jag har upplevt och varit med om. Problemet är dock att den personen som jag har delat varje minne med befinner sig på andra sidan jorden. Därför känns det som att jag har satt mig i en tidsmaskin och rest tillbaka ett år i tiden då allt var i princip som det är nu.
Jag måste hålla med Elisabeth om att det är mentalt jobbigt att ta farväl av en människa som man spenderat varenda vaken minut med under så lång tid. Och nu leva utan varandra är annorlunda. Det händer att jag vänder mig om åt sidan för att kommentera något jag sett och då kommer man på att det inte är någon där.
De här nio månaderna har varit det bästa i mitt liv. Låter kanske lite klychigt att säga att jag haft "the time of my life" men det stämmer verkligen. Detta året har varit så fantastiskt roligt och sorligt nog tror jag inte att jag kommer få uppleva något liknande igen. Har så många fina minnen från min resa/äventyr. Och de kommer alltid att finnas kvar inom mig. Liksom vad kan slå känslan när Muse "Starlight" spelades utanför Rochester första gången jag och Elisabeth gick in genom dörrarna? Eller bara en liten småsak som att sitta i soffan och vräka i sig 120 gram Whittakers Almond Gold choklad efter man snorklat med hajar i Ningaloo Reef?
Min första kväll tillbaka här i Landskrona gick jag och min bror ner till Hamnkrogen där vi träffade lite vänner och beställde in "en stor stark" och satt och tittade på den fina solnedgången över Öresund och Ven. Trots att jag rest till andra sidan jorden och sett många fina utsikter är den vyn fortfarande magisk. Så det är inte alltför pjåkigt att vara hemma ändå :)
Det går inte att beskriva hur märkligt det känns att vara tillbaka i ens hemland. Ett exempel på detta var när jag precis klev av planet gick ett gäng killar förbi mig och pratade högt. Det jag reagerade på när de pratade var deras ytterst underliga språk. Efter ett antal sekunder kom jag på vad det var för något - skånska. Det var fruktansvärt konstigt för mig att höra skånska igen. Kan inte ens komma på att jag träffat en skåning (förutom min resekamrat) under min långa resa.
En annan konstig sak med att vara tillbaka är att INGENTING har förändrats. Allting är sig likt. Till och med mina kläder som jag lämnade framme på mitt rum innan jag reste låg kvar på samma plats. Det enda som har förändrats är jag och vad jag har upplevt och varit med om. Problemet är dock att den personen som jag har delat varje minne med befinner sig på andra sidan jorden. Därför känns det som att jag har satt mig i en tidsmaskin och rest tillbaka ett år i tiden då allt var i princip som det är nu.
Jag måste hålla med Elisabeth om att det är mentalt jobbigt att ta farväl av en människa som man spenderat varenda vaken minut med under så lång tid. Och nu leva utan varandra är annorlunda. Det händer att jag vänder mig om åt sidan för att kommentera något jag sett och då kommer man på att det inte är någon där.
De här nio månaderna har varit det bästa i mitt liv. Låter kanske lite klychigt att säga att jag haft "the time of my life" men det stämmer verkligen. Detta året har varit så fantastiskt roligt och sorligt nog tror jag inte att jag kommer få uppleva något liknande igen. Har så många fina minnen från min resa/äventyr. Och de kommer alltid att finnas kvar inom mig. Liksom vad kan slå känslan när Muse "Starlight" spelades utanför Rochester första gången jag och Elisabeth gick in genom dörrarna? Eller bara en liten småsak som att sitta i soffan och vräka i sig 120 gram Whittakers Almond Gold choklad efter man snorklat med hajar i Ningaloo Reef?
Min första kväll tillbaka här i Landskrona gick jag och min bror ner till Hamnkrogen där vi träffade lite vänner och beställde in "en stor stark" och satt och tittade på den fina solnedgången över Öresund och Ven. Trots att jag rest till andra sidan jorden och sett många fina utsikter är den vyn fortfarande magisk. Så det är inte alltför pjåkigt att vara hemma ändå :)
lördag, maj 23
Bam! And the dirt is gone
Det ar var sista dag tillsammans. Efter 267 dygn i varandras narvaro splittras vi nu och ska inte ses pa tre manader. Det ar lite som i den dar filmen "Stuck on you" - vi kommer helt enkelt ga lite snett framover.
Vi sitter i Auckland hos var ryske vard Sasha, en hygglig snubbe med forkarlek for schlager. Namn ABBA och han forsatts i extas! Vi spenderade gardagen omkringakandes med honom, dar vi tittade pa, bland annat, Aucklands vulkaner. Aningens trakigt att de inte fick nagra utbrott under tiden men annars en haftig syn. Pa kvallen drack vi vin, at kiwi-smaksatt choklad (allt har kretsar kring far och kiwi) och kollade pa American Idol. Awesome Adam makes us tingle!
Detta inlagg blir det sista ni far fran oss bada. Det kanns inte lange sen som vi skrev det dar forsta efter att ha landat i Melbourne och sakta borjat komma over chocken efter flygresan. Atta och en halv manad senare och har star vi och sager forval. Harligt.
Frukta icke vanner. Josse nar ater blagul mark pa mandag och hoppas att nan bryr sig. (wink wink) Bettan aker tillbaka till Melbourne dar... oh... ingen bryr sig. Na, sa illa ar det inte.
Bara for skojs skull har vi bestamt oss for att blogga en sista gang fran varsitt hall ocksa. Det blir i borjan pa nasta vecka och darefter ar Bananplockarna no more.
Vad har vi da astadkommit med denna resan?
1) Vi har testat pa allt i den australiensiska kulturen - inklusive 19 aussieolar (om nan ifragasatter var stamina kan vi frambringa en lista!). BBQs, surfing, cricket och footy har klarats av.
2) Lyckats vagra bara flip flops (thongs) trots standiga patryckningar
3) Bestigit berg, snorklat i rev, simmat med delfiner, vandrat pa glacierarer och raftat i grottor. plus lite till.
4) Sett en hel del halvkanda landmarken - Operahuset, Harbour Bridge och Ayers Rock tillhor val de mest aktningsvarda.
5) Blivit haffade av polisen i Brisbane pa grund av... ja, det vet nog ingen. Men det inkluderade en helkvall pa puben, en ringklocka och en rulle avsparrningstejp. Tydligen rackte detta for att vi skulle misstankas for bus.
6) Traffat manga harliga manniskor, vissa med vilka vi ar mindre benagna att halla kontakten, andra livslanga vanner. Det ar tack vare dessa som resan har blivit sa bra.
7) Vant pa slantarna till den grad att det kunnat ga veckor utan att vi gjort av med mycket mer an en svensk hundring. Trots det har vi alltid kunnar gora precis det vi har velat och fatt ut maximalt av var tid. Vi bugar for tillverkarna av Mi Goreng Noodles.
8) Overlevt mutantflugorna pa Fraser Island, iskalla natter pa Byron Bays strand, hettan i Karratha, kylan i Christchurch-Charlies hus samt allt oldrickande pa St Paddy's Day.
9) Couchsurfat inte mindre an 37 natter i bade Australien och pa Nya Zeeland. Favoriterna? Gulle-Matt i Brisbane, surf/prast-familjen i Newcastle och musik-Damon i Karratha. Samt vara europeiska vanner i Wellington och Auckland. Vilka gullepluttar!
10) Inte traffat pa en enda giftspindel... vad vi vet om.
torsdag, maj 21
"Oh they have a cave troll"
Den stora fragan lyder - Vad gjorde Elisabeth och Josefin i varsin vatdrakt? Tyckte de sa mycket om den forra upplevelsen att de aterigen plumsade i det iskalla vattnet och kande hur hjarnan sakta fros till is? Tydligen.
Pa vag till grottorna i Waitomo fragade vi varandravad det var vi egentligen skulle gora. Det enda vi visste var att vi skulle gora en Black Water Rafting tur. Annars var vi bada helt ovetande. En gnagande oro i magen dok upp nar vi som ovning fick slanga oss fran en brygga med en gummiring om roven - baklanges.
Vi kom in i grottorna, vattnet var stromt och vi stod midjedjupt. Vi borjade var fard och just nar vi hade borjat tycka att det har var ju inte sa farligt sa stannade vi vid ett stup. "Hoppa" sa guiden. Och IQ-los som man ar ifragasatte man inte detta. Skrikandes slangde vi oss ut i det tomma intet och skoljdes bort med forsen. Forutom vara pannlampor var det kolsvart och med jamna mellanrum horde vi en duns atfoljt av ett "Ouch", da visste vi att detta var fel vag. I lugnare stunder flot vi bara omkring i vara donuts och slackte man lamporna lystes taken upp av tusentals lysmaskar. Guiden upplyste oss om att det var deras avforning vi fick se.
Efter tre timmar med blasvarta fotter och blodiga knogar kralade vi ur grottan - vi hade klarat det! Detta var alltsa tre timmar av var 48 timmar langa vistelse i Waitomo. Byn ar sa liten att man missar den om man blinkar och det finns inte ens en jourbutik. Hur skulle vi fa brod, var huvudkost? En tjej pa vart hostel hjalpte oss denna gangen. Istallet roade vi oss med att titta pa tva kvinnor som rakade en angora kanin. Det ar ganska intressant faktiskt. Man tar en kanin, spanner fast den pa en strackbank och tar darefter rakapparaten och...snark...
For att ga tillbaka lite i tiden. Sista kvallen i stink-Rotorua spenderades pa akta infoding vis. Vi blev korda till maori familjen Mitai dar vi fick ta del av maoritraditionen. Vi fick se hur krigarna paddlade i den specialbyggda "waka" (kanot), delta i en valkomst-ceremoni samt se pa sang och dans. Hovdingen berattade om olika jaktinstrument och larde oss de korrekta maori-termerna. Efterat bjods det pa en stor middagsbuffet, vilken hade tillagats i en stor grop under marken. Som vanligt vrakte vi i oss, det var andra gangen pa en manad som vi blev matta och darmed en lyckad kvall :) Visst var det turistigt men vad forvantar man sig nar hundra resenarer komer akande i jakt pa bilder av akta "vildar".
tisdag, maj 19
Whenever you see a white dot, that's a sheep
Vi ar i Waitomo nu vilket vi ar tacksamma over, for Rotorua luktade nagot fruktansvart. Varma kallor = svavel = luktar ruttna agg. Bla!!! Vi hade iaf trevligt med bade Sagan om ringen tur samt Maori-kvall, dar vi inte bara fick se pa traditionella danser samt lysmaskar (mysko kombo det dar) - de hade dessutom buffe. Snacka om att vi sag till att fa valuta for pengarna hehe :)
Har kommer vara Hobbitonbilder:
Den enda bevarade filminspelningsplatsen.
Sjon med "The party tree" som faktiskt var ett akta trad (Jacksons perfektionism gjorde att han 'forkladde' manga NZ trad sa att de istallet blev engelska sorter)
Vi har kramat The Party Tree! Trots att farmen har ungefar en miljon far ar INGA av dessa med i filmen - de ar namligen av 'fel' ras...
Hobsala. Av copyrightskal far husen inte smyckas som i filmen men man har tillatits renovera dem eftersom de ar byggda av plywood... 
Bag's End, Bilbos stuga. Det var har vi borjade hoppa upp och ner av exaltering
Sa har ser det ut innanfor. Hela insidan filmades namligen fran en studio i Wellington
Topp tre markligaste besokarna pa turen enligt var guide:1) Den tyska mannen som kom i fullstandig hobbit-outfit. Inte sa markligt i sig kanske, turen ar ju for fans, men det lustiga var att mannen ar 2,20 m lang. Varldens storsta hobbit?
2) Paret som inte pratade engelska, dar maken istallet fick oversatta hela guidens presentation at sin fru... till alviska!
3) Alla de knappgokar som gor turen utan att ha sett filmerna. Vad far de ut liksom?
fredag, maj 15
Josse slavar i koket och Bettan bloggar
Var sista dag i Wellington och vi forbereder for en kombinerad kottbulle/paella-middag med vara vardar. De ar sana toppenhyggliga manniskor som verkligen bjuder pa sig sjalva - helt klart bland de basta vi har bott med pa var resa. Vi har haft tur, ingen soffvard har varit direkt dalig, men vissa hem ar roligare att bo i an andra om man sager sa :)
Vi vaknade till pisseblast och sporegn idag, sa vi var lyckliga over att den enda inplanerade aktiviteten var Te Papa, NZs nationalmuseum. For tillfallet har de en utstallning med Monet, och for kiwisarna som knappast kan anklagas for att ha nagon egen kulturskatt ar detta arets handelse. Kon var nittio minuter lang - stor chans att vi stallde oss i den. Istallet larde vi oss lite om maori och om den moderna invandringen vilket inte var sa tokigt. Darefter foljde en tvatimmars jakt efter en souvenirbutik - vad ar det med denna stan egentligen? Vill de inte salja krimskrams till turister? Det enda positiva var att vi gick forbi Embassy Theatre dar Sagan om konungens aterkomst hade sin varldspremiar...
Ifall nagon ar intresserad sa kommer har vart "schema" for de sista atta dagarna i NZ:
Imorrn (lordag): Buss till Rotorua vilket kommer ta en jadrans lang tid!
Sondag 17/5: Nord-Tur till Matamata, dar Hobbiton fran LOTR finns bevarat. Langtar!!
Mandag 18/5: Infodingturupplevelse i Rotorua. Vet inte riktigt vad man gor, men vi lar fa se dans och lite annat. Hm.
Tisdag 19/5: Buss till Waitomo och sedan tumrullning resten av dan eftersom det ar varldens minsta hala vars enda attraktion ar lysmasksgrottorna...
Onsdag 20/5: ... som vi ska titta pa denna dagen, dar vi, aventyrliga som vi ar ska gora Black Water Rafting. Det inkluderar akande i gummiringar bland grottorna dar man glor pa lysmaskar samt le grand finale - ett ak nerfor ett vattenfall. Far se om detta blir vad som antligen lyckas ta dod pa oss :)
Torsdag 21/5: Resa till Auckland, vart sista stopp, dar vi ska soffsurfa igen. Det blir intensivsightseeing samt lite slutgiltigt fixande sasom avslutande av bankkonto etc.
Sondag 24/5: Stor tarfylld scen dar Bettan vinkar av Josse pa hennes mysiga 36-timmars flygresa hem (hehehe sager hon) innan hon sjalv beger sig till Melbourne for vidare aventyr.
Och det, vara vanner, avslutar var nastan nio manaders resa tillsammans.
Vi vaknade till pisseblast och sporegn idag, sa vi var lyckliga over att den enda inplanerade aktiviteten var Te Papa, NZs nationalmuseum. For tillfallet har de en utstallning med Monet, och for kiwisarna som knappast kan anklagas for att ha nagon egen kulturskatt ar detta arets handelse. Kon var nittio minuter lang - stor chans att vi stallde oss i den. Istallet larde vi oss lite om maori och om den moderna invandringen vilket inte var sa tokigt. Darefter foljde en tvatimmars jakt efter en souvenirbutik - vad ar det med denna stan egentligen? Vill de inte salja krimskrams till turister? Det enda positiva var att vi gick forbi Embassy Theatre dar Sagan om konungens aterkomst hade sin varldspremiar...
Ifall nagon ar intresserad sa kommer har vart "schema" for de sista atta dagarna i NZ:
Imorrn (lordag): Buss till Rotorua vilket kommer ta en jadrans lang tid!
Sondag 17/5: Nord-Tur till Matamata, dar Hobbiton fran LOTR finns bevarat. Langtar!!
Mandag 18/5: Infodingturupplevelse i Rotorua. Vet inte riktigt vad man gor, men vi lar fa se dans och lite annat. Hm.
Tisdag 19/5: Buss till Waitomo och sedan tumrullning resten av dan eftersom det ar varldens minsta hala vars enda attraktion ar lysmasksgrottorna...
Onsdag 20/5: ... som vi ska titta pa denna dagen, dar vi, aventyrliga som vi ar ska gora Black Water Rafting. Det inkluderar akande i gummiringar bland grottorna dar man glor pa lysmaskar samt le grand finale - ett ak nerfor ett vattenfall. Far se om detta blir vad som antligen lyckas ta dod pa oss :)
Torsdag 21/5: Resa till Auckland, vart sista stopp, dar vi ska soffsurfa igen. Det blir intensivsightseeing samt lite slutgiltigt fixande sasom avslutande av bankkonto etc.
Sondag 24/5: Stor tarfylld scen dar Bettan vinkar av Josse pa hennes mysiga 36-timmars flygresa hem (hehehe sager hon) innan hon sjalv beger sig till Melbourne for vidare aventyr.
Och det, vara vanner, avslutar var nastan nio manaders resa tillsammans.
onsdag, maj 13
Get off the road!
Vi avslutade sydon pa basta tankbara satt. En heldag spenderades i Abel Tasman National Park, dar vi vandrade omkring bland ode strander och lummiga skogar i akta 'Lost'-stil. Minus de overnaturliga varelserna :) Vi har en hog med kanonfina bilder som ligger och vantar pa att publiceras nar gudarna ar pa var sida igen...
En milstolpe naddes idag nar vi tog oss over till norra NZ och ankom i huvudstaden, Wellington. Det var en tre timmar lang batresa som vi, vana resenarer som vi ar, sov oss igenom. Val framme blev vi upphamtade av vara soffvardar Chai och Sergio, som, trots namnen, ar spanjorer. (Ja, AKTA spanjorer Lidia! Madridare dessvarre!) De bor i en perfekt lagenhet mitt i city, ar ungefar varldens trevligaste manniskor och lagar urgod mat. Vara klagomal? Na, vi har inga.
Vad star da hogst pa listan att gora i denna aktivitetsrika stad? Allt annat fick stryka pa foten nar vi pa farjan fick hora talas om Weta Cave. Den LOTR-vetande (vi har for ovrigt kommit upp i inte mindre an fem LOTR-poang - bl.a en bergskam pa Franz Josef dar Sam och Frodo lar ha vandrat) bor har rycka till. Weta ar namligen den studio som gjorde samtlig rekvisita till Sagan om ringen, King Kong samt Narnia. Tydligen kan man besoka deras tillverkningscentral och museum dar de dessutom har en SHOP. En shop!!!! Har ska handlas. Vi ar mycket exalterade och planerar att komma darifran med full hobbit-mundering. En mundering som, och har ska ni fa hora, kommer val till pass nar vi pa sondag aker till verklighetens Hobbiton/Hobsala. Detta ar enligt utsago det enda fran filmerna som, pga copyright, tillatits finnas kvar for besokare. Vi kan knappt vanta till vi far skutta omkring i Bilbos lilla stuga! Sa nagon nordvarning?
En milstolpe naddes idag nar vi tog oss over till norra NZ och ankom i huvudstaden, Wellington. Det var en tre timmar lang batresa som vi, vana resenarer som vi ar, sov oss igenom. Val framme blev vi upphamtade av vara soffvardar Chai och Sergio, som, trots namnen, ar spanjorer. (Ja, AKTA spanjorer Lidia! Madridare dessvarre!) De bor i en perfekt lagenhet mitt i city, ar ungefar varldens trevligaste manniskor och lagar urgod mat. Vara klagomal? Na, vi har inga.
Vad star da hogst pa listan att gora i denna aktivitetsrika stad? Allt annat fick stryka pa foten nar vi pa farjan fick hora talas om Weta Cave. Den LOTR-vetande (vi har for ovrigt kommit upp i inte mindre an fem LOTR-poang - bl.a en bergskam pa Franz Josef dar Sam och Frodo lar ha vandrat) bor har rycka till. Weta ar namligen den studio som gjorde samtlig rekvisita till Sagan om ringen, King Kong samt Narnia. Tydligen kan man besoka deras tillverkningscentral och museum dar de dessutom har en SHOP. En shop!!!! Har ska handlas. Vi ar mycket exalterade och planerar att komma darifran med full hobbit-mundering. En mundering som, och har ska ni fa hora, kommer val till pass nar vi pa sondag aker till verklighetens Hobbiton/Hobsala. Detta ar enligt utsago det enda fran filmerna som, pga copyright, tillatits finnas kvar for besokare. Vi kan knappt vanta till vi far skutta omkring i Bilbos lilla stuga! Sa nagon nordvarning?
måndag, maj 11
Var ar Otzi?
For atta manader sedan landade vi i Australien. For fem manader sedan satt vi utanfor en konsertlokal och lyssnade pa MGMT (mark 'lyssnade', inte 'sag'). For en manad sedan atererovrade vi Melbourne. Forra veckan simmade vi med delfiner. Och nu, ja nu har vi vandrat pa en glaciar.
Det var i lordags eftermiddag. Vi befann oss i Franz Josef Township dar vi samlats i en stor sportbutik. Vi blev papalsade med raggsockor, vandringsskor, isdubbar, overdragsbyxor, regnjackor, mossor och vantar. Darefter i en en buss och upp till Franz Josef Glacier. Vi var valdigt exalterade over att fa sta pa is och nar vi klattrade omkring bland isgrottor och passager trodde vi knappt att det verkligen var vi som var dar.
Vi hade blivit rekommenderade att gora halvdagsturen och tack gode gud for det. De stundtals lodrata stupen var jobbiga nog under ett par timmar utan att man skulle vilja vara dar en hel dag. Nu fick vi istallet chansen att verkligen ta tillvaro pa tiden pa glaciaren och njuta desto mer. Sa javla coolt att sta mitt uppe i denna isvarld och bara se vitt runt omkring sig! Vilken fantastisk erfarenhet som definitivt platser pa var topp-fem lista over de haftigaste sakerna vi har gjort pa var resa!
Det var i lordags eftermiddag. Vi befann oss i Franz Josef Township dar vi samlats i en stor sportbutik. Vi blev papalsade med raggsockor, vandringsskor, isdubbar, overdragsbyxor, regnjackor, mossor och vantar. Darefter i en en buss och upp till Franz Josef Glacier. Vi var valdigt exalterade over att fa sta pa is och nar vi klattrade omkring bland isgrottor och passager trodde vi knappt att det verkligen var vi som var dar.
Vi hade blivit rekommenderade att gora halvdagsturen och tack gode gud for det. De stundtals lodrata stupen var jobbiga nog under ett par timmar utan att man skulle vilja vara dar en hel dag. Nu fick vi istallet chansen att verkligen ta tillvaro pa tiden pa glaciaren och njuta desto mer. Sa javla coolt att sta mitt uppe i denna isvarld och bara se vitt runt omkring sig! Vilken fantastisk erfarenhet som definitivt platser pa var topp-fem lista over de haftigaste sakerna vi har gjort pa var resa!
onsdag, maj 6
Look out the window, baby, what a sight
Akaroa
Akaroa Harbour
Infor delfinsim iford vatdrakter (men inte vara inbrotts-hoods!)
Southern Alps - Dimmiga Bergen
Lake Tekapo
Queenstown Park
Bettan i hostiga parken
Queenstowns egna lilla sjo
Lake Te Anau
Snooooooooo
Milford Sound
Vattenfall sett fran baten
Kryssningsbaten
Base Hostel. Ett darhus for fulla engelsman. De fabriksliknande "hippa" lokalerna anvands mest for fyllesnacks och de obligatoriska spyorna i papperskorgarna. Sovrummen ar mest ockuperade dagtid, nar gardagens festande tagit ut sin ratt. Har talas nastan enbart ett sprak - arbetarklassbrittiska. Har hamnade alltsa vi. Hur hur hur gick detta till? For att forsta handelseforloppet maste vi gora en tillbakablick.
Glada i hagen lamnade vi Christchurch, duktigt forkylda och med hemska minnen av studentbostader. Nu skulle vi bo pa hostel - och vi sag fram emot det! Destination Queenstown, extremsporternas huvudstad. Bara resan dit var vard att lagga var inte-betalda pengar pa. Ett exempel; En fard langs en vanlig landsvag resulterade plotsligt i att vi fick se The Southern Alps snotackta toppar. Finfint. Som Josse sa: "Detta hade kunnat vara Dimmiga Bergen i Sagan om Ringen" (Lustigt nog var det det ocksa - LOTR-poang: 1)
Framme i Queenstown, mitt bland alla miljontals kasta-dig-nerfor-ett-stup-butiker hittade vi ett bra hostel, Southern Laughter. Fyra sangar, eget kok och TV med video. Samt viktigast av allt - element! Vi blev nastan religiosa pa kuppen. Detta for det ringa priset av $24 natten. Det fina med Nya Zeeland ar att allt kostar lika mycket eller nagot mindre an i Australien. Med den lilla skillnaden att det gar $NZ1,2 pa $AU1... Med andra ord - landjaveln ar billig!
I vart busspass ingick en avstickare till Milford Sound samt, och har kommer det basta, en 'boat cruise' pa sundet. Okristligt tidigt satte vi av i en buss fylld av japaner och gamlingar. (ibland bade och) En entusiastisk guide berattade om ALLT sevart pa var vard - inklusive skolor, jarnavagsstationer och staket. Intresserade som vi var pluggade vi in var musik och lyssnade enbart nar vasentligheter som 'mat' sades.
Mitt uppe i bergen hande det. Sno. Sno!!! Glada som vara femariga jag satt vi och hoppade upp och ner pa vara saten. Detta tills de ansvariga borjade prata om att stanga passet till Milford Sound. Buhu. Till var lycka kom vi over och fy satan vilken tur. Vi ska inte kommentera om hur fint det var - vi later bilderna tala.
Visa av erfarenhet efter The Nightmare In Karratha ville vi inte riskera att bli insnoade i Milford. Alltsa avbokade vi var natt pa deras hostel och bonfoll busschaufforen att lata oss folja med hem samma natt. Allt gick enligt planern tills vi narmare nio pa kvallen stod och tryckte nasorna mot rutan pa vart hostel. Och alla andra hostel. Hela varlden hade namligen bestamt sig for att besoka Queenstown och ingen ville ha oss - forutom partyvandrarhemmet. Vi hade forstas kunnat stanna pa det lugnare YHA mittemot, men det hade kostat oss $2 mer. Vilket valjer man? Base here we come.
Glada i hagen lamnade vi Christchurch, duktigt forkylda och med hemska minnen av studentbostader. Nu skulle vi bo pa hostel - och vi sag fram emot det! Destination Queenstown, extremsporternas huvudstad. Bara resan dit var vard att lagga var inte-betalda pengar pa. Ett exempel; En fard langs en vanlig landsvag resulterade plotsligt i att vi fick se The Southern Alps snotackta toppar. Finfint. Som Josse sa: "Detta hade kunnat vara Dimmiga Bergen i Sagan om Ringen" (Lustigt nog var det det ocksa - LOTR-poang: 1)
Framme i Queenstown, mitt bland alla miljontals kasta-dig-nerfor-ett-stup-butiker hittade vi ett bra hostel, Southern Laughter. Fyra sangar, eget kok och TV med video. Samt viktigast av allt - element! Vi blev nastan religiosa pa kuppen. Detta for det ringa priset av $24 natten. Det fina med Nya Zeeland ar att allt kostar lika mycket eller nagot mindre an i Australien. Med den lilla skillnaden att det gar $NZ1,2 pa $AU1... Med andra ord - landjaveln ar billig!
I vart busspass ingick en avstickare till Milford Sound samt, och har kommer det basta, en 'boat cruise' pa sundet. Okristligt tidigt satte vi av i en buss fylld av japaner och gamlingar. (ibland bade och) En entusiastisk guide berattade om ALLT sevart pa var vard - inklusive skolor, jarnavagsstationer och staket. Intresserade som vi var pluggade vi in var musik och lyssnade enbart nar vasentligheter som 'mat' sades.
Mitt uppe i bergen hande det. Sno. Sno!!! Glada som vara femariga jag satt vi och hoppade upp och ner pa vara saten. Detta tills de ansvariga borjade prata om att stanga passet till Milford Sound. Buhu. Till var lycka kom vi over och fy satan vilken tur. Vi ska inte kommentera om hur fint det var - vi later bilderna tala.
Visa av erfarenhet efter The Nightmare In Karratha ville vi inte riskera att bli insnoade i Milford. Alltsa avbokade vi var natt pa deras hostel och bonfoll busschaufforen att lata oss folja med hem samma natt. Allt gick enligt planern tills vi narmare nio pa kvallen stod och tryckte nasorna mot rutan pa vart hostel. Och alla andra hostel. Hela varlden hade namligen bestamt sig for att besoka Queenstown och ingen ville ha oss - forutom partyvandrarhemmet. Vi hade forstas kunnat stanna pa det lugnare YHA mittemot, men det hade kostat oss $2 mer. Vilket valjer man? Base here we come.
